Arla Finlands nya leverantörer: Inget lätt beslut att lämna ÅCA
Det är vi, mjölkproducenter på nio gårdar, som är Arla Finlands nya mjölkleverantörer på Åland. Det är vi som av vissa kallas svikare, medan andra ger en klapp på axeln och önskar oss lycka till.
Och ja, vi är vuxna människor som står för beslutet att lämna det enda åländska mejeriet, ÅCA, och låta vår mjölk transporteras till riket. Vi vet vad vi gör och är självklart beredda att stå för eventuella konsekvenser. Samtidigt vill vi kraftigt poängtera att vårt beslut inte kommit till för att skada ÅCA, utan det handlar om våra egna möjligheter till ett drägligt resultat.
Vi känner väl till ÅCA:s stadgar och vet självklart vad det innebär att som medlem i andelslaget avsluta våra mjölkleveranser. ÅCA:s ledning behöver inte anstränga sig för att kasta ut oss, vi kommer själva att be om utträde.
ÅCA har tills helt nyligen haft 37 mjölkleverantörer, det är inte många, och vi är rätt säkra på att samtliga av oss är kända för företagets ledning. Det har knappast varit särskilt svårt att räkna ut vilka vi är, trots att vi inte i offentligheten tidigare gett oss till känna. Vi har inte gått ut med namn förrän nu för att skydda oss och våra mjölkleveranser i slutskedet.
På samma sätt resonerar tydligen också ÅCA:s ledning, eftersom man med endast en veckas varsel åter sänker mjölkpriset till producenterna med 2 cent. Den sortens framförhållning gynnar ingen mjölkbonde.
Från ÅCA har man själva förhandlat med Arla Finland och vet att det finns underlag för dem att etablera affärskontakter i landskapet. Med oss medlemmar har ÅCA:s ledning däremot inte pratat.
Vi har känt oss obetydliga i sammanhanget, vår småskaliga mjölkproduktion och familjejordbruk har inte ingått i varken politikernas eller ÅCA-ledningens framtidsvisioner.
Att ÅCA:s långsiktiga mål varit att minska antalet mindre mjölkproducenter är allmänt känt, nu kanske man når målet med vår hjälp. Företagets fokus är mycket tydligt inställt på de nya storskaliga producenterna. Det svala intresset för oss har gjort att vi känt mattan vara på väg att ryckas undan våra fötter.
Nu ökar utrymmet för näringsminister Fredrik Karlströms och vd Johannes Snellmans framtidsvision med – kanske inte 1.000 – men dock ganska många nya mjölkkor på Åland.
Alla som kan räkna vet att det produceras för mycket mjölk på Åland i dag i förhållande till efterfrågan. Då anser vi att det är bättre att sälja och köra bort mjölk till någon som har avsättning och dessutom ger ett högre pris.
Vi liksom lättar på trycket när vi på gårdsnivå hjälper till genom att köra bort överflödig mjölk från Åland, i stället för att medverka till att med lånade pengar hålla för mycket ost i lager. Samtidigt finns våra betande kor och vår produktion kvar på Åland.
På tal om det nu överfulla ostlagret ifrågasätter vi långsiktigheten i ÅCA:s planering. När lagerbyggnaden planerades sade man från ledningen att investeringen för oss skulle innebära en höjning av mjölkpriset med 4 cent, eftersom man inte längre behövde betala hyra för lagerlokal. Nu har vi facit.
Likadant lät det när Gastronomen kom till. Den skulle också innebära höjt pris till producenten. Och hela tiden har man efterfrågat mera mjölk, mera mjölk. Man har tagit in nya producenter i andelslaget fast man haft problem med avsättningen av sina produkter en längre tid. Detta trots att det sedan länge varit känt att EU:s mjölkkvoter var på väg att tas bort. Resultatet blev som väntat, ett överflöd av mjölk i hela Europa.
Vårt förtroende för ÅCA:s ledning är förbrukat. Våra åsikter har sällan vunnit gehör, det är främst ”de stora” som inbjuds till samtal när ledningen vill ha stöd för sina planer.
I stället för känslosamma brösttoner kunde det vara klädsamt med en ödmjukare ledarstil och ett positivare bemötande. ÅCA:s viktigaste grundkapital är trots allt andelslagets mjölkleverantörer!
Till näringsminister Karlström vill vi säga att hans sätt att räkna på värdet av vårt medlemskap i ÅCA helt saknar verklighetsförankring. Vackert i teorin men vi lever i verkligheten och den ser inte ut som Karlströms.
Han tycker det är sorgligt att vi förlorar våra andelar i ”stora materiella och immateriella tillgångar” när vi lämnar ÅCA. Då vill vi påpeka att vi samtidigt ”förlorar” vår del i ÅCA-koncernens skuldbörda på nämnda tillgångar, enligt 2014 års bokslut 9,8 miljoner €. På senare år har även alla ÅCA:s externa tillgångar avyttrats utan att det kommit producenterna till godo.
Nu görs allt för att misstänkliggöra Arla Finland och dess avsikter i samarbetet med oss. Tillika får man oss att framstå som svikare och hoppas därmed ge oss dåligt samvete. Men det ställer vi inte upp på. Nu har också vi fått kämpaglöd och framtidstro, också de av oss som varit på väg att lägga ned på grund av en synnerligen sviktande lönsamhet.
I stället för att vara ideologiska till döds har vi tvingats bli krasst realistiska och bestämma oss för hur vi bäst kan fortsätta vår produktion och undvika nedläggning. Näringsministerns råd att ”tala med banken” är definitivt ingen långsiktig lösning, det löser kanske den akuta krisen, men man har skulden kvar. Att belåna stöd som man inte vet om man beviljas eller inte, kan förvärra situationen ytterligare.
Det har inte varit ett varken enkelt eller lättvindigt beslut att överge ÅCA för Arla Finland. Vi representerar alla olika gårdar med olika förutsättningar och för en del har beslutet varit svårare än för andra.
Påverkat vårt beslut har också landskapsregeringens jordbrukspolitik gjort, avvecklingen av avbytarservicen och det nya LBU-programmet har avsevärt försvårat våra överlevnadsmöjligheter, både vad gäller den mänskliga kraften och ekonomin.
Naturligtvis är vi medvetna om att vi tar en stor risk, vi är inte så blåögda att vi tror att alla våra framtida problem nu är lösta. Men vi har var och en ett kontrakt som ger oss trygghet de närmaste åren.
Arla Finland har bemött oss mycket bra och våra diskussioner och förhandlingar har varit oerhört positiva och goda. Vi känner oss uppskattade och välkomna som deras leverantörer.
Deras representanter har presenterat alla förmåner som erbjuds och då handlar det inte bara om mjölkpris och hjälp till avbytarservice, utan också om en hel del annat. Man har särskilt poängterat att alla leverantörer är lika viktiga, stora som små. Alla tas emot på samma sätt, även riktigt små gårdar med ett fåtal kor.
Vi har också haft mycket kontakt med Arla-bönder i riket, vilka är mycket nöjda och har ingenting att klaga på.
Med detta sagt är den offentliga diskussionen avslutad för vår del. Vi önskar ÅCA och dess leverantörer/våra kollegor, lycka till. Åland behöver fortsättningsvis ett mejeri.
Jan Eriksson
,
Jerry Mattsson,
Bjarne Bergman o. Monica Simosas,
Patrik o.
Anette Bertelin,
Anja Holmberg o.
Leif Nyman,
Anette o.
Rainer Blomqvist, Marjo o.
Stefan Sundqvist,
Tomas o.
Regina Pettersson,
Katarina o.
Roger Fellman.
