DELA

Argument mot vårjakten

Än en gång står den åländska vårjakten för dörren, lyckligtvis nerbantad till att gälla enbart gudingar. Det var ett välkommet beslut av LR att i år lämna allorna ifred med tanke på deras ogynnsamma situation på Östersjöns övervintringsplatser. Tyvärr kunde man inte avstå från jakten på guding vilket också hade kunnat motiveras med populationsekologiska argument.

En motivering för fortsatt jakt var den tydliga sneda könsfördelningen med dubbelt så många hanar som honor. För att få en trovärdigare bild av snedfördelningen än de ströobsar som man stöter på i tidningarna, gjordes en taxering av sträckande ejdrar i Delet under 4 veckoslut i april x 2 morgontimmar. Det är väsentligt lättare att räkna fåglarna när de stryker förbi i mindre grupper, än när de ligger och guppar och dyker i sjön. Sammanlagt räknades 87 passerande grupper och resultatet blev 355 gudingar och 197 ådor, = 1,8 guding per åda.

Runt häckskären förefaller könsfördelningen mycket jämnare, med undantag för de grupper av oparade gudingar som samlas runt enstaka honor. Dessa honor, som uppvaktas ivrigt, är sannolikt oparade honor som av olika anledningar inte är beredda att häcka. De honor som har valt en fast partner, kan lugnt gå på land och genomföra häckningen, såvida det inte inträffar något drastiskt som att deras hane försvinner eller att de blir tagna av rovdjur. Studier visar att ejder- änkor ofta avbryter häckningen och endast undantagsvis väljer en ny partner.

Det faktum att det under de senaste åren producerats få ejderungar behöver alltså inte ha något samband med hanöverskottet, utan kan snarare kopplas till näringsbrist, immunförsvagning och predation av trut och örn. Den problematiken är föremål för studier i både Finland och Sverige.

Vårjakt som fritidssysselsättning väcker en hel del anstöt och kritik i närregionerna. Även om antalet fällda fåglar knappast i nämnvärd grad inverkar på ejderbeståndets storlek, är jakt under häckningstid ovärdig ett civiliserat samhälle. I dagens Europa torde det bara vara Åland och Malta som håller fast vid traditionen. De flesta tänkande, naturkunniga människor inser idag att djurens egenvärde ger dem rätt till ostördhet under fortplantningstiden och ett liv på sina egna villkor. När några tusen fågelskyttar trampar runt på stränderna och sitter och skjuter omkring sig i den känsligaste av årstider, kan konsekvenserna bli katastrofala inte bara för de jagade fåglarna, utan även för ett trettiotal andra skärgårdsfågelarter som just har inlett sin häckning.

Det kan inte vara ett acceptabelt sätt att njuta av den vårliga skärgården. I sin mest skadliga form, det sportbetonade flyktskyttet, vållar jakten inte bara onödigt lidande för många påskjutna, men inte fällda fåglar, som med giftiga blyhagel i kroppen hankar sej vidare mot en plågsam död. Det innebär också ett ibland långvarigt lidande av blyförgiftning bland de rovfåglar som senare hittar de påskjutna fåglarna.

Det länge omhuldade argumentet för fortsatt vårjakt, att den sporrar jägarna till viktiga viltvårdsåtgärder, är ett tämligen ihåligt försvar. Det är inget som hindrar att den som har ett genuint intresse för naturen och fåglarna, ägnar sej åt precis samma viltvård med holkuppsättning osv. Och har man nöje av skytte, kan man ägna sej åt mink – och mårdhundsjakt precis som förut.

Det är nog hög tid för jägarsamfundet att inse att deras vårhobby är frånstötande och kontraproduktiv inte minst för de turismsatsningar som vill erbjuda oförglömliga vårliga naturupplevelser till de naturmedvetna gäster som i allt större skaror söker sej hit från både östan – och västanhavs för att möta våren i naturparadiset Ålands skärgård. Naturturisterna, som i nuläge uppgår till några hundra, kan styras till vägar, stränder och stugor där de inte vållar störningar för fågellivet. Båtgästernas och turistfiskarnas framfart kan begränsas med att inrätta ett betydligt större antal fågelskyddsområden än vi har idag, något jägarna inte har orkat åstadkomma. Visst var ju naturupplevelserna en central del av landskapets turismstrategi?
Ålands Natur och Miljö,
gm Johan Franzén