Ararat och Kastelholm
Det var lustigt att läsa Tony Asumaas liknelse mellan berget Ararat och Kastelholms slott. Om jag förstår Asumaa rätt ska vi göra som armenierna i Yerevan där jag antar att Asumaas hotell låg varifrån han från sin balkong kunde beundra solnedgången över Ararat.
Nu råkar det vara så att också jag har varit i Yerevan och beundrat berget Ararat och kunde konstatera att det sägenomspunna berget är sagolikt vackert och att det till synes är helt orört av civilisatoriska kränkningar.
Berget är kolossalt och flera tusen meter högt. All mänsklig verksamhet har anpassats till Ararat för att respektera och bevara berget som har stort religiöst och kulturhistoriskt värde i regionen. Dess skönhet övergår alla föreställningar även om vi sett det många gånger om som inledning av Paramount pictures filmer.
Att följa samma logik i fråga om Kastelholm är både hisnande och något överraskande. Men kvintessensen i Asumaas resonemang är väl att precis som i Yerevan där alla ostört kan beundra berget Ararat oberoende av vilken balkong man står på så ska alla oberoende av var man befinner sig i slottets närhet kunna uppleva Kastelholm i hela sin prakt. Att denna lycka exklusivt ska tillkomma gästerna i ett illa placerat hotell intill slottet rimmar varken med jämförelsen med Ararat eller den uppfattning vi hittills haft om Kastelholms unika värde och kulturhistoria som tillkommer oss alla. Ett hotell invid Kastelholm, javisst, men på slottets och kulturmiljöns villkor. Kulturarv och skönhetsvärden är inte ett hinder för utvecklingen utan resurser i en värld där girighet och kortsiktighet tycks ha alltför stort spelrum.
Barbro Sundback (S)
