DELA

Är örnarna verkligen för många?

Peter Sjöberg svänger sej vårdslöst på Facebook med siffror kring örnarnas häckningsresultat och påverkan på ejderbestånden. Han skriver att de cirka 120 häckande havsörnsparen på Åland producerar 240 ungar per år, (240 adulta + 2×120 ungar= 480 näbbar som ska ha mat varje dag).

Verkligheten är mera komplicerad. Av de 120 häckande paren misslyckas 40 – 50 procent med häckningen varje år. Medeltalet flygga ungar blir då för hela den häckande populationen 0,88 ungar / bebott revir, det vill säga drygt 100 ungar totalt/år.

Den naturliga dödligheten för unga havsörnar är 8 -12 procent årligen under de första 4 -5 vintrarna. Örnarna bildar par och börjar häcka i 5-7 års ålder. Många dör i revirstrider i den åldern, andra av blyförgiftning eller migrerar till fastlandet eller Östersjöregionen.

Havsörnar lever av ett 90-tal olika bytesdjur, i ytterskärgården mest av sjöfåglar och deras ungar under häckningstiden maj-juli. I mellan-och innerskärgården och fasta Åland, är andelen fisk och andra djur i dieten ofta större än fåglar.

Havsörnar är varken marodörer eller onda när de fångar ådor och ejderungar. De bara lever enligt de förutsättningar deras gener är programmerade för. De tar de byten som är talrikast och lättast åtkomliga. Många tycker att naturen är grym när de ser örnar (eller andra rovdjur) med blodiga byten. Men naturen är bara skoningslös mot dem som inte är tillräckligt alerta eller välanpassade till miljön de lever i.

Predatorerna är en av de naturliga urvalsfaktorerna som reglerar bestånden av bytesdjuren, miskar spridningen av sjukdomar och därmed ökar möjligheterna för de bäst anpassade att överleva och föröka sej framgångsrikt.

Är havsörnarna för många? Nej, de är så många som deras naturliga miljö erbjuder livsutrymme för. Om deras näringsunderlag minskar och det blir brist på föda, kommer den interna konkurrensen att öka, deras produktion av ungar att minska, ungdödligheten att öka och populationen går ner. Detta är en del av den naturliga balansen, inte att någon för människan ”nyttig” art skall dominera med maximalt antal.

JOHAN FRANZÉN

FÖGLÖ