Är detta framtiden?
Jag vill med denna insändare tacka för vad jag tycker verkar vara ett väl balanserat beslut om nya restriktioner. Det är rimligt att vilja minska spridningstakten på en sjukdom vars värsta symtom är omfattande restriktioner och i förlängningen psykisk ohälsa och fördjupade samhällsklyftor. Eller?
Bekämpningen av viruset verkar ha tagit plats som en grundpremiss i såväl samhällsdebatten som de flestas tankevärld. Men har inte förutsättningarna förändrats? De flesta ålänningar över 12 år är dubbelvaccinerade. Detta förhindrar uppenbarligen inte spridningen men skyddet mot allvarlig sjukdom är gott och ser ut att gälla även senaste omikronvarianten.
Det som berättigade kraftiga restriktioner och inskränkningar av friheten i början av pandemin var att man ville avlasta vården och skydda riskgrupper. I dag är situationen knappast vattentät, det finns en grupp som inte kunnat eller valt att inte vaccinera sig, det är också osäkert vad viruset kan utvecklas till, men i huvuddrag börjar detta likna en smittsam sjukdom bland andra.
Har jag missat något väsentligt som motiverar de restriktioner vi har i dag eller har toleransnivån för maktutövande av den här typen förflyttats? Är det så här vi kommer hantera smittsamma sjukdomar framöver? Jag vet att Åland har begränsad beslutsrätt och har förståelse för att det måste vara otroligt utmanande och ofta otacksamt att vara beslutsfattare under pandemin.
Jag skulle vara mycket tacksam om någon i samarbetsgruppen för coronahantering hade möjlighet att sprida ljus över de här frågorna, är nog inte ensam om att undra.
MIKAEL
