DELA

Är där en hund begraven på Stornäset?

Mitt livs första politiska möte tog sin början den 3 mars 2010, kl. 19:00, då jag klev in i lokalen på Sportkila i Sund. Centern hade inbjudit till debatt om Ålands golfklubbs ansökan om att få arrendera mark till en tredje golfbana.
Drygt 30 entusiastiska människor, ministrar, politiker från regering, landskap och kommun, men även sakkunniga och expertis inom skogsbruk och golfbanebyggen, samt några som jag hade samlats där. Åtminstone tre representanter från de som kallar sig ”Stornäsets Vänner” var på plats för att delta i debatten. Med tanke på balansen 10 mot 1 eller så, så klarade de sig förhållandevis bra inledningsvis.
Ju mer tiden led och dess hårdare deras argument prövades, började de också krackelera för att snart falla isär, ett efter ett, och då hjälpte det föga med ett ”proffs” i leden.

Där slog mig tanken; vad är det egentligen dom vill åstadkomma, vad är deras egentliga syfte (n)? Deras trovärdighet har varit ifrågasatt tidigare och förklaringarna allt mer krystade. Här framstår det än tydligare att det finns ”en hund begraven” någonstans. Paradoxerna är helt enkelt för många.
Det är bra att det finns konservativa krafter i ett samhälle, för de kan få utvecklingsivrarna att stanna upp och tänka efter ett varv till och det är nyttigt. Det är däremot inte konstruktivt att driva saker in absurdum och det är inte heller bra med skendebatter, för de blir oftast kontraproduktiva och därmed bakåtsträvande.
Att fortsätta hävda att man värnar om den unika naturen på Stornäset, till gagn åt alla människor som vistas där, det håller ju inte längre, så varför framhärda?

Efter egna iakttagelser under snart 4 år och berättelser från andra som vistats på Stornäset mer frekvent och under längre tid än jag har, samt vittnesmål från de sakkunniga på mötet, blir mina konklusioner ungefär så här:
1. Det är förhållandevis lite natur, om ens någon som är unik på Stornäset. Kalhyggen och en bokskog som håller på att dö kan väl knappast kallas unika och därmed vara värda att bevara? Inte heller stränderna, igenvuxna av al, sly, kan väl kallas unika, inte ens vackra och därmed värda att bevara? Knappast är väl det heller, något som allmänheten och båtturisterna vill njuta av? Dessutom, fick vi nu veta av initierade människor i församlingen, att stränderna ”måste” vara täckta av al och annan växtlighet, av miljöskäl!
Denna, fula svårforcerade vägg av buskage invid stränderna utgör nämligen en skyddsbarriär, till skydd för vattnen utanför.
2. Av alla de människor som påstås vistas där för att njuta av denna unika natur, hade man inte heller sett speciellt många, under sina promenader på Stornäset!
3. Att en modern golfbana, är betydligt ”renare” än det skogsbruk som bedrivs och de kalhyggen som redan är ett faktum på Stornäset, stod också klart under debatten. Det är uppenbarligen, till och med så, att ”skyddseffekten” från en eventuell golfbana på Stornäset, gör att man kan ta bort ”skyddsmuren” och öppna stränderna för insyn. Till glädje för alla passerande och göra det utan risk för läckage av ”läskiga” ämnen och erodering som nu är fallet. I församlingen fanns åtminstone en expert på golfbanor, som informerade delar ur sin avhandling i ämnet. Åtminstone för mig några häpnadsväckande siffror, som jag tyvärr inte kan återge här, då min penna inte riktigt hängde med i alla svängar. Så vitt jag nu förstår, så gäller dessvärre inte en eventuell golfbanas ”skyddseffekt”, den del av Stornäset som kommer att ligga utanför den samma? Att skydda stränderna utanför 70 ha av 170 är väl ändå det ett steg i rätt riktning, för en miljövän?

4. Arbetstillfällena och skatteargumenten som anförts mot en golfbana, visade sig inte hålla de heller. Mötet kunde konstatera att det blir fler arbetstillfällen med ytterligare en golfbana, både under byggnationen och på längre sikt, det blir också mer skatteintäkter till landskapet Åland och till Sunds kommun.

5. Fler än en gång sträcktes det ut händer mot ”Stornäsets Vänner”, men avvisades av någon outgrundlig anledning. Ända till mötets sista skälvande minut, då en antydan av intresse kunde skönjas från ”vännerna”. Så än kan det finnas hopp till den samförståndslösning som politikerna så hett eftertraktar? Trots att de uppenbarligen har och länge har haft mandat att avgöra frågan ändå.

Alltså: Med ytterligare en golfbana på Stornäset höjer man attraktionsvärdet för hela området. Man kommer därför att, glädja ytterligare några tusentals människor året runt. Som kan spela golf ett antal månader, men också åka skidor där vintertid. Man ”tillåts” öppna stränderna för insyn, till glädje för skridskoåkare, båtturister och andra som ”tar sig” Slottssundet upp. För att spela sin kära golf, titta på slottet och insupa kulturen där omkring eller bara njuta av naturen i största allmänhet. Om man nu anlägger golfbanan på den sidan utefter Stornäset förstås, lägger man den på västra sidan blir ju de öppna stränderna där.
Med ytterligare en golfbana, så får man också möjlighet att snabbare genomföra de redan påbörjade miljöåtgärderna av de gamla banorna. När dessa byggdes fanns inte tekniken med slutna system som kommer att användas på Stornäset, fick vi lära oss på mötet.

Den miljö man säger sig vilja skydda, förorsakar man kontinuerlig skada, emedan man anstränger sig för att stoppa miljöfrämjande åtgärder där.
Den del av den vackra (inte unika) naturen som trots allt ändå finns där, tvingar man även fortsättningsvis vara gömd bakom en vägg av ”sly”, då förnyelse och utveckling motarbetas. Människorna som man säger sig vilja glädja är mycket få, men de tusentals som gärna vill och dessutom betalar bra för det, dom ska stoppas. De stora värden som man vill behålla, visar sig alltså vara sand och det man vill förkasta är guld.

Jag är tämligen övertygad om att jag inte fått alla detaljer helt rätt här, en nära tre timmar lång och stundtals häftig politisk debatt är svår att återge för en novis som jag.
Jag är dock helt säker på att, med så många skriv- och pratglada människor involverade, så kommer jag och omgivningen med mig att bli ”upplysta”.
Om golfbanor, skogsbruk och politik vet jag ännu tämligen lite, men jag kan lyssna och som här referera till dem som vet mer, och jag lär mig hela tiden.
Hur man upptäcker och utvecklar affärsmöjligheter, om marknadskrafternas spel och hur man förvandlar kundnytta till värde, vet jag betydligt mer, eftersom det är mitt yrke.
Därför är jag helt övertygad om att en tredje golfbana på Stornäset, kommer att vara till stor nytta och mycket glädje för utvecklingen av turismen inte bara i Sund utan på hela Åland. Jag hoppas därför innerligt att det inte stannar där. Det finns mycket mer att göra för turismen i Sund och på hela Åland.
Att endast några få procent av våra gemensamma intäkter kommer från turismen, är skrämmande med tanke på potentialen. Enbart i Sund med Slottssundet, Slottet, Kungsgården, högklassiga och snart miljövänliga golfbanor finns en enorm potential. Michael Björklunds planer, som jag nyligen läste om i tidningen, gör möjligheterna ännu fler och mycket intressantare. Hoppas han fullföljer.
Så min enkla och raka fråga till ”Stornäsets Vänner” blir: Vad är era egentliga syften, till att försöka stoppa utvecklingen på Stornäset och bygden däromkring?

Avslutningsvis vill jag tacka Centern och alla medverkande, för att ni har gjort mig ännu lite klokare, mitt liv rikare och några fördomar fattigare. Sist men inte minst, vill jag tacka för den ”smarriga” sockerkakan och det goda kaffet!

J. Jacobsson
Mariehamn