DELA

Är Åland ett välfärdssamhälle?

Hur bra mår välfärden på Åland egentligen? Har vi över huvud taget någon välfärd här?
Ja, det kan man fråga sig när man får läsa i tidningarna om hur våra hemlösa människor måste sova på allmänna toaletter, och om missbrukare som ingen hjälp får från samhällets sida.
Vi får veta att ingen har rätt till egen bostad, om man inte gör sig förtjänt av det, och ingen missbrukare kan förvänta sig hjälp av samhället, om man inte själv förmår ta sig ur sitt missbruk.
Vi får veta att missbrukare ges rådet att skaffa sig ett jobb och en bostad, sedan kan de förvänta sig hjälp. Alla myndigheter svär sig fria från ansvar, och anhöriga till missbrukare kallas för “medmissbrukare” och ges rådet att söka vård!

Jag frågar mig varför vi skall betala stora summor årligen till vård och omsorg, om denna vård och omsorg inte gäller alla i vårt samhälle? Har vi inte skyldighet att ta hand om alla, även de minsta och svagaste, även de mest behövande?
Vem ger oss rätten till att avvisa somliga, men hjälpa andra? I ett rättvist och demokratiskt välfärdssamhälle så har alla människor lika värde, oberoende av härkomst eller levnadsvillkor. Och vår skyldighet är att hjälpa de svaga, oberoende om de själva medverkat till sin misär , eller inte.
Vi har ingen rätt att döma, eller urskilja, vissa från den rätten de har att få hjälp.

Samtidigt talar vi om behovet av ökad invandring, och att ta emot flyktingar från krigshärjade områden. Vackert så, men är det tänkt att de skall behandlas lika som våra bostadslösa och missbrukare?
Eller anser vi att vi har större skyldigheter mot invandrare och mot flyktingar från Syrien, än vi har mot våra egna? Är inte alla våra medmänniskor, och skall inte alla behandlas likvärdigt?

Ett mått på ett välfärdssamhälle är nog hur väl vi förmår att ta hand om våra minsta bröder och systrar.
Förmår vi inte ta vårt ansvar där utan misslyckas i att ta hand om dem, bör vi nog inte heller tala om att ta hand om människor från andra länder.
Runa Lisa Jansson