Ansvarsfull jordbrukspolitik ska se till helheten
Du är säkert van, Barbro Sundback, vid att folk fokuserar på din person också i den politiska debatten. Det är för att du är så stark i din övertygelse och för att din attityd ofta känns så ”bästvetande”.
Hur som helst klargjorde jag från början i min insändare att jag inte ”just nu” skulle kommentera förslaget till nytt avbytarsystem för de djurägande jordbrukarna, utan den radiodebatt där du deltog och så tydligt framhöll storskaligheten inom mjölkproduktionen som allena saliggörande.
Jag är glad att Barbro Sundback nu tydligt säger att landskapets förslag till nytt avbytarsystem är en ”ren och skär försämring” för djurbönderna. Tidigare har jag förstått att socialdemokraterna velat slopa avbytarsystemet helt och hållet.
Det är en stor försämring, där är vi överens, i synnerhet för diko-, får- och övrig nötköttuppfödning. Det ser inte heller ut som en omstrukturering. Men att man med samma pengar som nu gått till avbytarservicen kunde göra förändringar som effektiverade verksamheten och ökade produktiviteten för mjölkgårdarna, tror jag inte på. Då räcker tyvärr inte varken 800.000 eller 500.000 euro långt i dag.
Att mjölkgårdarnas antal skulle minska är ingen nyhet. Redan för ett tiotal år sedan talades det i mejeriets ledning om en framtid med cirka 40 mjölkgårdar på Åland. Mycket snart är vi där. Men det är ändå inom mjölknäringen som möjligheten att växa troligen är störst.
Sossarna vill om jag förstår Barbro rätt, diskutera en medveten politisk satsning för att öka konkurrenskraften för Ålands mjölkbönder. Det är bra att en liten del av landskapets jordbrukarkår nu får stöd från så oväntat håll. Vi får se hur långt det stödet räcker när ansökningarna till investeringsstöd kommer. Att bygga upp stora, tekniskt moderna lösdriftladugårdar för mjölkproduktion kostar väldigt, väldigt mycket pengar.
Några modiga har redan gjort sin satsning och jag beundrar dem. Det gäller att ha is i magen och tro på framtiden, för investeringsstöden till trots blir skuldbördan stor. De har också anställda, men vad jag förstått har alla hittills ändå varit i lika stort behov att landskapets semesterservice som alla andra.
Barbro Sundback talar om vad en ansvarsfull jordbrukspolitik innebär och framhåller hur viktig mjölkproduktionen är i sammanhanget. Jo men visst! Men får-, diko- och nötköttsproduktionen då? Och ska vi tala om jordbrukspolitik som helhet ska också spannmål, frukt- och grönsaker räknas in. Där finns också problem, men av en annan art.
En ansvarsfull jordbrukspolitik är enligt min mening att se till helheten, inte välja ut en enskild del som man vill stöda. Kanske ger det några röster till i nästa val, men som tidigare sagts, mjölkproducenterna minskar i antal för varje år. Så rysligt stor del av jordbrukarkåren tror jag dessvärre inte att du har bakom dig Barbro, ens i den här frågan.
Det nya avbytarsystemet innebär alltså en stor försämring för alla djurbönder. Redan i år har varje djurbonde betalat en årsavgift på 15 euro/dag i avbytarersättning. Det ”första steget” till förändring innebär inte bara en nedskärning i antalet semesterdagar, det som för alla diko- och fårbesättningar inverkar mycket negativt är förändringen av djurenhets- och timnormerna.
Ett exempel: enligt det gamla systemet måste man ha 4 djurenheter(de) vilket innebar minst 12 dikor (3,96 de) eller 4 mjölkkor (4 de) för att ha rätt till avbytarservice och 24 lediga dagar. Det tyckte jag var rättvis fördelning.
Enligt det nya förslaget behövs minst 2 de, (16 dikor eller 2 mjölkkor) för att ha rätt till 10 dagars semesterförmån, eftersom en djurenhet numera innebär 8 dikor mot 1 mjölkko. Du måste ha 50 tackor för att få samma avbytarservice eller 8 ridskolehästar.
Har du alltså 8 ridskolehästar för ungdomars och folks fritidsnöje, har du samma rättigheter som en bonde med 16 dikor. Är det rättvist? Man kan ju fråga sig.
Det var bara några exempel ur förslaget till nytt avbytarsystem.
Dessvärre har det i den politiska diskussionen talats om ett ”andra steg” i omvandlingen av avbytarsystemet, där målet är att småningom helt utesluta dikobesättningar, fårproducenter och övrig köttdjursuppfödning. Bara mjölkgårdarna skulle ha rätt till viss avbytarservice.
Barbro Sundback efterlyser konkreta förslag när det gäller annan djurhållning än mjölkkor. Okay, tillåt inte denna försämring av avbytarservicen, se till att alla har rimliga förutsättningar att utvidga, ta mera detaljerat hänsyn till företagens art, storlek och arbetssituation. Inse att mångfald kan komplettera storhet. Nischer var ett populärt ord för ett antal år sedan, det bör fortfarande uppmuntras.
Men jag är ingen politiker, jag har ingen makt eller möjlighet att påverka de stora besluten i regering och lagting. Det handlar alltid om pengar och tyvärr när det gäller jordbruket i gemen, om stora pengar. Kostnaderna har minsann följt med utvecklingen vilket däremot inte priserna för det bonden producerar gjort. Kom ihåg att bonden/producenten är den enda företagaren som inte själv får prissätta sina egna produkter.
Den stora frågan är om Åland ska ha ett levande, mångsidigt lantbruk, närproducerad mat, ett öppet landskap och vacker natur! Ska vi ha det så kostar det.
Maj-len Lindholm
