DELA

Angående skärgårdstrafiken

För varje samhälle är kommunikationer livsviktiga för dess existens och utveckling. Niklas Lampi skrev i en ledare att befolkningsutvecklingen i skärgården inte verkade vara kopplad till färjetrafiken. Trots bättre förbindelser har befolkningen minskat.
Men hur hade det sett ut utan färjorna? Skall förbindelserna utvecklas eller avvecklas? Skall man ta en engångskostnad och tvångsförflytta skärgårdsborna till fasta Åland och lägga ner all skärgårdstrafik? Det kanske blir billigast?
Skärgården är väsentlig i Ålands marknadsföring och turistsatsning men man borde kunna satsa väldigt mycket mera. För det krävs goda förbindelser, inte nerdragningar och minskad transportkapacitet. Det förefaller som om LR inte har grepp om hur trafikflödena går och hur stora de är. Det borde vara grunden för all trafikplanering.
Likaså borde det vara ett grundläggande krav att kunna förflytta sig fram och tillbaka samma dag både till och från skärgården och också inom skärgården. De senaste uppgifterna om Skarvens försäljning förvånar. Hur skall man klara transportkapaciteten speciellt om också trafiken till Kökar skall gå över Föglö? Då räcker knappast Skarven till ensam.

I dag diskuteras det vilt om indragningar och ändrade turlistor. Det är enligt min uppfattning helt fel resonemang när problemet är att man inte tar betalt för transporter! Resonemanget att färjorna är skärgårdens landsväg är bakvänt, det är vattnet som är landsvägen, färjorna är bussen!
Varför skall folk på landsbygden på fasta Åland betala för bussen när inte skärgårdsborna skall göra det? I Helsingfors kostar ett månadskort på buss och spårvagn 45 euro, varför skall då skärgårdsborna bara betala 45 euro för att hela året få ta sin bil kors och tvärs i skärgården?
Att som Olof Karlsson påstå att gratis transport av lastbilar inte är subvention är en hårresande logisk kullerbytta. Kör man en långtradare på landsväg kostar det bränsle, olja, däckslitage, service mm. Kostnaden är åtminstone 1 euro per kilometer. En timme med färja borde alltså kosta 25 euro.
Dessutom missgynnas kommersiella aktörer som t.ex. Lillgaard och Viking Line. För persontrafik i Stockholms skärgård kostar det från 45 kronor upp till 140 kr enkel resa för vuxen. Mantalsskrivna på ö utan bro eller vägfärja kan köpa årskort för 500 kronor. I övrigt finns det 30 dagars kort för 750 kronor plus en del andra varianter. Detta gäller alltså personbiljetter, inte bilar.

När man står inför större omstrukturering av trafiken bör man ta helt nya grepp. Hur skall man förflytta sig i en skärgård? Bilen är inte det naturliga transportmedlet. Hur ser det ut om 20 år, kommer alla att åka bil fortfarande?
Vi kan redan slå fast att biltrafik i nuvarande skala inte är hållbart ur miljösynpunkt. Elbilar och biobränslen kan knappast kompensera för framtida oljebrist och -pris. I Stockholms och Göteborgs skärgårdar är stora delar bilfria och folk lever och verkar där ändå. Trafiken sköts med mindre passagerarbåtar, snabbare och mer ekonomiskt än med stora bilfärjor. Båtarna går in till många bryggor längs rutten vilket ger bättre service än färjornas enstaka anlöpspunkter.
Naturligtvis förutsätter detta också en fungerande kollektivtrafik på land. Waxholmsbolaget uppger att man transporterar över 4 miljoner passagerare och 7000 ton gods årligen – utan bilfärjor! Troligen står Djurgårdsfärjorna för ca hälften av passagerarna men det innebär ändå att fem gånger så många reser i Stockholms skärgård som i den Åländska trots att skillnaden i bofast befolkning är liten. En indikation på turistpotentialen!

Planerna på kortrutt anser jag är helt fel väg att gå. Man bygger fast sig i ett icke flexibelt system. Utbyggnad av ett vägnät i skärgården med vägbankar och – oftast låga – broar hindrar dels båttrafik, dels innebär vägbankar ett allvarligt miljöhot genom att hindra vattengenomströmningen. Det bildas stora områden med stillastående vatten där algerna ligger och jäser. Bottnar dör och syrefria områden breder ut sig ännu mer.
Vid bygget av Öresundsbron var oförändrad eller förbättrad genomströmning det viktigaste miljömålet. På Åland går man in för att stoppa genomströmningen!
Rent ekonomiskt verkar projektet vansinnigt. Summan 180 miljoner har nämnts och antagligen blir det mer. Redan 3 % ränta betyder en kostnad på 5,4 miljoner. Tillkommer årligt väg- och brounderhåll. Man får en passagerarbåt för ett års ränta eller en stor färja vart tredje år. Det kan mycket väl bli större kostnader än inbesparingar. Tyvärr är det sådant våra politiker inte vill ta till sig.
Dessutom investerar man i icke realiserbara tillgångar, man kan inte sälja en väg men det kan man göra med en färja. Om skärgårdsbefolkningen fortsätter minska blir investeringen ännu mer bortkastad. Flexibiliteten är i stort obefintlig när kortrutterna är klara, båtar kan flyttas vart som helst.

Varför i all världen skall LR bedriva rederirörelse? Tror politikerna att de är bättre skickade att sköta färjetrafik än privata rederier? Skärgårdstrafiken borde för länge sedan ha bolagiserats med skärgårdskommunerna som delägare och hela driften utlagd på entreprenad. Varför skall regeringen bestämma om turlistor och trafiktäthet? Det skall göras av en bolagsstyrelse.
Med avgifter på alla transporter visar det sig också vilka linjer som är viktigast. LR verkar vara helt ur fas med utvecklingen i omvärlden där allt mer offentlig service läggs på privata företag. Linfärjorna skall naturligtvis köras enligt tidtabell. Det fungerar i Sverige och Finland, varför inte på Åland? Det är inte ekonomiskt att köra en och två bilar i taget. Det borde också vara en fördel för bilförarna att veta när färjan finns på ett visst ställe.
Ett system med ett basnät av nya miljövänliga och bränslesnåla bilfärjor för tyngre transporter med lastbil och andra bilar, kombinerat med snabba passagerarbåtar som i Stockholms skärgård, borde bli effektivare och billigare. Dessa båtar skall naturligtvis kunna ta cyklar och lättare gods. Detta nämns i LR:s budget 2011 men verkar ha fallit i glömska. Båttrafiken måste också integreras med busstrafik.
Varje båtavgång och -ankomst som inte går till Mariehamn skall kombinera med bussar. Det skulle ge nya affärsmöjligheter med taxi och buss också i skärgården. Speciellt sommartid borde det gå båtar direkt från Mariehamn för att främja turismen. Dags att tänka om!
Jan Grönstrand