Angående den naturliga balansen
Johan Franzén går återigen ut i insändarspalterna för att försvara havsörnarna.
Med motiveringen att havsörnarna inte alls är för många, utan endast så många som deras naturliga miljö erbjuder livsutrymme för, verkar han anse att människan lugnt ska avvakta att en ny balans infinner sig i naturen. Att människan inte ska blanda sig i naturens gång är dock en vacker men fullständigt utopisk tanke.
I en värld där inte ens de mest avlägsna platser undgår mänsklig påverkan är det dessutom ett väldigt riskabelt synsätt.
Vi har inte ett naturligt ekosystem så någon naturlig balans kommer aldrig att infinna sig (om det nu någonsin har funnits en sådan, arter eftersträvar som bekant inte att finna sin naturliga nisch i balans med andra arter utan att reproducera sig och bli så många som möjligt, vilket sker på bekostnad av andra arter).
I systemet havsörn-ejder har vi en mängd andra predatorer. Mårdhund och mink, vilka är invasiva arter, hade aldrig funnits på Åland i ett naturligt system. Dessutom har räv och kråka gynnats av människans påverkan på sin omgivning och finns därför i större antal än vad som annars hade varit fallet. Sammantaget observerar man idag den högsta dödlighet bland häckande ådor som någonsin har registrerats och till råga på allt överlever endast en obetydlig del av de ungar som faktiskt kläcks.
Utöver detta tillkommer en rad andra mer eller mindre betydelsefulla faktorer (mer information finns i landskapsregeringens åtgärdsplan för ejderstammen på Åland). Havsörnen är alltså inte ensam, men det är den art som har haft störst betydelse för den utveckling vi ser idag.
Jag tror inte att ejdern kommer att utrotas, men den kommer att bli en allt mer sällsynt häckande fågel och enligt de historiska uppgifter som finns skulle det vara en ”onaturlig” situation. Ejdern ska vara ett dominerande inslag i den åländska skärgården.
Den mycket starka ådkolonin på Lågskär skulle också vara ett minne blott om den lämnades ifred från människan. Eftersom fågelstationen inte har varit bemannad i samma omfattning som normalt denna vår (på grund av Corona), har örnarnas närvaro ökat markant.
När det tillfälligt har vistats folk där ute har situationen lugnat ner sig för stunden, vilket den också gjorde när jag själv var på plats mellan måndag och tisdag förra veckan. Sen var det folktomt hela onsdagen så på torsdagen (valborgsmässoafton) när fågelskådarna kom ut igen räknade de inte mindre än 42 (!) havsörnar i området. Vad resultatet skulle bli om man lämnade Lågskär obemannat ett par år kan vem som helst räkna ut. Dessutom helt utan hjälp av invasiva arter, eller så att säga, helt naturligt.
Jag delar därmed inte Franzéns synsätt att människan inte ska blanda sig i den naturliga balansen eftersom mycket av den mångfald vi ser omkring oss är ett resultat av att människan har vårdat sin omgivning.
Till exempel är de åländska strand- och lövängarna, de överlägset artrikaste biotoperna i hela landet, ett resultat av intensiva skötselåtgärder som pågått i generationer. Samtidigt är de helt och hållet onaturliga, men det betyder inte att vi ska upphöra med skötseln för det.
Om vi vill att ejderstammen ska sätta sin prägel på den åländska skärgården även i framtiden kommer det också att kräva åtgärder.
Robin Juslin
Jaktförvaltare
