Angående användandet av yrkesbeteckning närvårdare
Den senaste tiden har man i mess-spalterna kunnat läsa om personers, som arbetar inom social- och hälsovården, rätt att använda yrkesbeteckningen närvårdare. En person undrade också varför facken inte reagerar beträffande olagligt bruk av yrkesbeteckningen.
SuPer:s fackavdelning har diskuterat detta flere gånger och kontaktat arbetsgivare som felaktigt använt den namnskyddade yrkesbeteckningen och finner det märkligt om det fortfarande finns arbetsgivare (och arbetstagare) som inte bryr sig om bestämmelserna i lagen. Problemet kan vara att tjänsterna/befattningarna är inrättade som närvårdare och sedan uppstår det strul om vilka av de anställda som är behöriga att använda yrkesbeteckningen.
Som det i messen har påpekats, är närvårdare i lag och förordning namnskyddad yrkesbeteckning och får endast i tal, skrift och namnskylt användas av person som har avlagt dylik examen.
Behörig att söka och handha uppgifter som närvårdare är också person som har en tidigare yrkesutbildning inom social- och hälsovården. Till den gruppen hör t.ex. hjälpskötare, primärskötare, barnskötare, mentalvårdare, hemvårdare m. fl. yrkesgrupper med examen på andra stadiet. De får dock inte kallas/kalla sig närvårdare, utan behåller sina tidigare yrkesbeteckningar.
Det är viktigt att man inte glömmer bort dessa personers kompetens och kunnande. Om det inte finns personal med behörighet att tillgå kan man, för högst två år i sänder, anställa en person som är förtrogen med arbetsuppgifterna och har tillräcklig erfarenhet att handha uppgifter som närvårdare.
De yrkesutbildade personer som har rätt att använda namnskyddad yrkesbeteckning införs av Valvira ( tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården) i centralregistret över yrkesutbildade personer. Angående behörighet för person som har utbildat sig i annat nordiskt land gäller nordisk överenskommelse om gemensam arbetsmarknad. Dessa personer kan be om registrering av Valvira för att vara på den säkra sidan då man söker arbete
Man kan också konstatera att i landskapet gällande förordning om behörighetsvillkor för yrkesutbildad personal inom socialvården är från 1992 (FFS 804/1992) Lagen är uppdaterad i riket 2005 (272/2005) vilket också borde göras här för att bättre motsvara dagens förhållanden.
Anne Sjölund
