Andakter på Gullåsen
I Nya Åland av den 19 september kunde vi läsa att sjukhuspräst Maria Båsk, inte längre skulle få hålla andakter med de boende på Gullåsen – eller, åtminstone inte så ofta som tidigare. Orsaken var utrymmes- och personalbrist.
Fredagen den 20 september tog Nina Fellman upp denna fråga i ledarspalten. Jag vill tacka henne för denna ledare och för hennes åsikter. Hon säger där vad många av oss LÅSARE TÄNKER. Inte kan väl ledningen för Gullåsen mena att det är försvarligt att plocka bort den trygghet och den guldkant i tillvaron som de äldre så väl förtjänar och behöver. Om viljan bara finns måste det finnas lösningar.
Min tanke gick redan då jag läste den första artikeln, till församlingsanställda och frivilliga. Den lösningen tänkte sig också Nina Fellman. Det finns ju diakoniarbetare i de flesta församlingar. Om inte jag har förstått fel så hör det väl till deras uppgift att ta sig an de svaga i samhället. Att besöka gamla och sjuka med mera. Då kunde dessa turas om att hjälpa till vid andaktsstunderna. Hämta och kanske klä på de gamla om de mot förmodan ännu är kvar i sina sängar.
Kan inte hjälpa att jag blir lite upprörd då jag tänker på landskapets sparåtgärder. Hur kan man dra ner på sjukhuskostnaderna på så sätt att det i slutändan drabbar patienterna.Är det rimligt att allt färre skötare, skall vårda ett alltmer ökande antal patienter. Många av de äldre som nu vårdas på Gullåsen har varit med och byggt upp dagens välfärdssamhälle och det borde nu höra till samhällets skyldighet att ge dem så god vård som möjligt.
Vad andakterna och utrymmesbristen beträffar så borde det gå att ordna om viljan finns. Det finns väl ett dagrum eller en samlingssal dit man inbjuder de intresserade. Den som inte vill vara med och höra på psalmsång och en kort bön har då möjlighet att stanna på sina rum den lilla stud av dagen som andakten pågår.
Doris Jansson
