DELA

Alla kan hjälpa någon

Ett ganska nytt fenomen har dykt upp i den åländska butiksmiljön. Det är tiggarna som sitter i timtals i sträck med en skål och ber. Ofta på ett främmande språk om en allmosa, likt Lasarus under den rike mannens bord, som hoppades att någon smula skulle komma honom till del. Vi som rest en del vet att desperata människor även i många europeiska städer försöker överleva på detta sätt. Endast i Rumänien räknar man med att 250 000 människor lever under fattigdomsgränsen.

Skall vi förbjuda tiggeri?

Ingen av oss känner oss bekväma med detta, men att förbjuda tiggeriet skulle nog bara vara att sopa problemet under mattan ingen av oss blir ju tvingade till någonting och allting sker lugnt och städat. Förmodligen skulle kriminaliteten öka om tiggeriet förbjöds.

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.

Vi kan också se detta som en spännande utmaning att pröva hjälpa en på fötter i livet.

Tankeexperiment: Nästa gång Lasse, Fjalar, och Thor tar sin kaffekopp på Mattssons bjuder de Sverker med, och tillsammans funderar man på ett enkelt boende, språkkurs och ett lämpligt arbete för tiggaren utanför butiken.

Ålänningarna har alltid varit duktiga entreprenörer med glimten i ögat och lösningen på det mesta. Och det skulle inte förvåna mig om resultatet av dessa kloka mäns kaffepaus slutade med ett rejält loppisbord utanför Mattssons med en stolt romsk kvinna bakom. Där skulle godbyborna fylla på överblivet krims krams och andra skulle släpa hem någonting därifrån.

Sedan kunde detta sprida sig som ringar i vattnet till storstadens larm och brus.

Men för guds skull, jaga inte bort dessa stackare, de är människor av kött och blod med ett traumatiskt förflutet och känslor som du och jag.

Bengt Grunér, Lemland