DELA

Alla är lika inför lagen, eller?

Två fiktiva familjer, Andersson och Bendersson är till konstellationen lika. De består av man och hustru och några barn i varierande ålder.

Herr och fru Andersson har båda fast anställning, ingen har särskilt bra lön så varje månad är en kamp för att få pengarna att räcka till. Inte har de råd att ha bil heller, bussresorna blir många.

Herr Andersson tar sig en liten rackare ibland, inte så ofta, och han är lite försiktig av sig när han är ute bland folk. En dag går något fel och den lilla rackaren blir lite för många, ett av barnen hamnar i kläm och får en blåtira av trappräcket. Någon anmäler händelsen och det hela leder till åtal. Herr Andersson döms till böter, vilka han har mycket svårt att betala med sin lilla lön.

Herr och fru Bendersson har däremot inte jobb. På något underligt sätt har dom ändå råd att ha bil. Eftersom det finns barn i familjen så behöver de inte vara rädda att bli av med sin hyresbostad, som socialen betalar. Herr Bendersson tar sig ganska många rackare, och ganska ofta. Dessutom är han ganska hotfull mot alla, även mot utomstående som inte hör till familjen. De flesta går lite i krok när de möter honom.

Det går ganska vilt till hemma, barnen får stryk ofta. Men de flesta som råkar se något av detta vågar inte agera utan går snabbt förbi och låtsas att de inte sett eller hört något. Detta får pågå i många år. Anonyma anmälningar kanske görs till barnskydd och polis men de tas inte riktigt på allvar. Men en dag blir det faktiskt åtal, och det leder till böter.

Och eftersom ingen har något jobb så betalar socialen indirekt familjens böter.

I sista ändan är det familjen Andersson som betalar Benderssons böter med sina skattepengar.

Vilken tur att vi bor på lilla trygga Åland, för här förekommer nog inget likt detta?

Laglydig medborgare