Äldrevården och De gamlas hem
Om vi sätter äldrevården i fokus tror jag att kraven från de äldre kommer att öka, de äldre idag säger inte ifrån för att de lärt sig vara glada för det lilla, det är en annan generation som kommer att bli vårdberoende på ålderns höst.
Om man lider av en demenssjukdom krävs en annan sorts vård och det är viktigt att man särskiljer detta begrepp och förstår att en demenssjuk person har rätt till anpassad vård trygghet och ro, precis som en icke demenssjuk har behov av detsamma. För de kommunpolitiker som inte har kunskap om de här ber jag dem sätta sig in i skillnaderna och vad det kan innebära. Som det nu är, finns alla olika diagnoser blandade på samma avdelningar, alltså precis så det inte får vara. Hur tänker kommunerna om det här? Här pratar vi om specialiserad äldrevård som kommunerna ska ta ansvar för.
Hur många år har det inte lyfts upp på bordet, för att senare bordläggas igen för att man ska spara som det heter.
Hjälpmedel för personalen är ett måste. Varje år ser man i budgetönskemålen, en önskan om fler hjälpmedel. Mycket har blivit bättre de senaste åren men inte är det bra när man måste springa till en annan avdelning för att låna en lift då de inte räcker till behovet. Man kan inte annat än ställa sig frågan? Beaktar kommunpolitikerna önskemålen av personalen och dessutom förstår vikten av att ha goda och ändamålsenliga hjälpmedel?
Förstår man behovet av personal? Vi läser i tidningarna om arbetsbördan som ökar, rop på hjälp, överallt i vårt samhälle alarmerar man. Vårdtyngden minskar inte utan tvärtom, ändå ökar man inte personal, vilket borde vara en självklarhet. Det är bra att Eva Dahlen nu lyfter fram denna oerhört viktiga sakfråga och man får hoppas att fullmäktige nu förstår sitt ansvar.
Så som man själv vill bli behandlad som äldre, så behandlar vi de äldre i vårt samhälle här på Åland.
Läser Eva Dahléns debattinsändare om äldrevården och tycker den är både bra och belysande. Efter flera års arbete inom äldreomsorgen har jag hela tiden hävdat att det är kommunernas ansvar att se och reflektera över deras egen äldreomsorg, fundera över om den är tillfredställande, effektiv och ändamålsenlig.
Varje gång det är val basunerar man ut ”luftslott” över äldrevården, hur bra allt ska bli, hur man minsann tänker på de äldre och deras vård.
Men vad händer?
Det är precis som om valdebatten med alla vallöften aldrig existerat.
Ändå vet vi alla att den omtalade ”äldreboomen” inte bara är i antågande, den är redan här och redan nu är utbildat vårdpersonal och utrymmen en bristvara.
Man ställer sig frågan om kommunpolitikerna förstår hur viktigt det är att aktivt sträva framåt och se hur de äldres och kommunens framtid kommer att te sig?
Det är inte heller lätt att bedriva ett utvecklande, kostnadseffektivt ledarskap om inte hela den röda tråden finns i en organisation. Att titta på enstaka siffror och kostnader rörande organisationen ger endast en liten bild av vad en organisation består av och att sedan ta beslut, spara och dra in är ingen konstruktiv utveckling för äldreomsorgen.
Det handlar om att det skall finnas en trygg plats att bo på med näringsriktig mat, god omvårdnad av professionell personal med varma och vana händer. Det är de primära behoven alla äldre människor borde ha rätt till, det borde vara så självklart hos alla – men det verkar inte vara så?
Behoven av sysselsättning, stimulans och rörelse, humor och bekräftelse upphör väl heller inte för att man blir äldre?
Styrdokument för organisationen, vart organisationen är på väg, mer kommunikation, samarbete och ansvar tycks vara något man inte förstår att på sikt gagnar allt, också ekonomin och livskvaliteten för berörda.
Man kunde skriva hur mycket som hel st om det här ämnet och det är bra om politiker och personal förstår vikten av att handla nu, inte sen, så vi inte står där och måste ”skarva” också här och där för att sedan gå på knä i brist på utrymmen och vårdpersonal.
Det är beklämmande att det nästa enbart är vi kvinnor som står upp och visar civilkurage, var finns männen i den här debatten som verkligen är en av de viktigaste utmaningar det åländska samhället står inför?
Önskar att det blir en fortsatt debatt för hela Ålands bästa. Kommunikation är nyckeln till det mesta.
Ska det vara så svårt?
Annika Sjöholm
Ålands Framtid
