Äldreomsorgen osynliggjord i regeringsprogrammet
Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen. Döm om min förvåning när jag inte upptäckte ordet äldreomsorg en endast gång i programmet under rubriken Social-, hälso- och sjukvården. Margret Atwoods ord ringde i mina öron: ”De gamla vet hur det är att vara ung men de unga vet inte hur det är att vara gammal”.
Det är ett snuttifierat program. Avsaknade av samhällsanalys och strukturer är slående. Lågtröskelmottagning tycks vara det nya modeordet. En seniormottagning med specialpersonal på ÅHS ska förverkligas. Syftet är oklart. Sammanhanget saknas. Att bygga upp nya enheter, om det är vad som avses, verkar inte rationellt. Ekonomiskt förefaller det tveksamt. I programmet utlovas nämligen höjda ÅHS-avgifter om jag läser det rätt. Pensionärerna behöver sänkta inte höjda avgifter för att klara sina hälso- och sjukvårdskostnader. Här bör pensionärernas intresseföreningar ges rätt att uttala sig.
Vidare kan man läsa under socialvården att man ska utreda hur närståendevårdarna kan stödas. Behöver inte utredas. Fråga närståendevårdarna istället. Möjligheterna att uppbära nårståendevårdsstöd och samtidigt utnyttja hemtjänst i enlighet med behoven i de enskilda fallen är viktigt. Ge närvårdarna tillräckligt ekonomiskt stöd för det arbete de utför. Närvårdarna bör ha samma rättigheter som andra kommunalt anställda vad gäller förmåner som friskvård och företgashälsovård. Närvårdarna måste stödas inte utnyttjas om systemet ska vara hållbart.
En svårbegriplig skrivning i programmet är löften om ett kunskaps- och resurscentrum kring demenssjukdom. Centret ska utreda boendet för unga med demenssjukdomar. Sedan ska regeringen utreda möjligheterna att anställa en demenskoordinator. Allt detta ät vällovligt men verkar ganska ogenomtänkt.
Mitt förslag är att regeringen lovar ekonomiskt stöd till den eller de kommuner som ordnar boende för unga personer med demenssjukdom. Utöka kommunandelarna för allt äldreboende och satsa stort på utbildning av närvårdare och annan personal specialiserade på demenssjukdomar. Kunskapen finns delvis redan i Ålands yrkesgymnasium och Ålands högskola. Däremot finns det nästan ingen personal alls med specialkompetens för personer med demenssjukdom.
Vi äldre kan inte räkna med några större förbättringar om man utgår från regeringsprogrammet. De förslag som framställs är slumpartade och innebär inte några konkreta resurstillskott till kommunerna och närvårdarna. Utredningar kan vara bra men då måste man veta vad man vill på lång och kort sikt. De akuta behoven inom äldreomsorgen är stora men dem verkar den nya regeringen inte sett, hört om eller brytt sig om. Synd eftersom behoven inte försvinner av sig själva utan ansvaret läggs på andra.
BARBRO SUNDBACK (S)
