SÖK
MENY
Åländskt jordbruk – en mångfacetterad näring
Åland har långtgående befogenheter att sköta den egna näringspolitiken. Det är anmärkningsvärda belopp som näringsavdelning därigenom pytsar ut. Detta måste ske transparent, korrekt och att man följer en likabehandlingsprincip. Det drama vi nu ser utspela sig inom mjölknäringen har fått missnöjet att gå som en löpeld genom bondeleden. Och inte utan orsak. Regeringens brådstörtade och dåligt underbyggda beslut tarvar mer än en förklaring. Vems krav måste regleras före årsskiftet? Vem är det man egentligen räddar? Är alla andra mjölkgårdar ekonomiskt bärkraftiga och räcker den här insatsen för att få de två aktuella gårdarna att i fortsättningen bära sig? Kommer landskapet att också åt andra aktörer än ÅCA ge bidrag i kvartmiljonersklassen för uppköp av andra verksamheter? Hur pass insatta i jordbrukets problem är man i regeringen?
I dagens DI kan vi läsa om vilket katastrofår spannmålsodlarna i Sverige haft. Vet regeringen hur utfallet varit på Åland? Det centrala bolaget inom spannmålsodlingen är ab Lantbruk. Utan bolagets verksamhet ingen spannmålsodling på Åland. Som lök på laxen kördes en av spannmålslasterna på grund. Som lastägare kommer ab Lantbruks bidrag till det gemensamma haveriet att vara betydande. Kan ab Lantbruk räkna med samma gynnsamma behandling som ÅCA? Listan kan göras betydligt längre.
Det nu aktuella fallet är genomsyrat av personliga bindningar där om inte direkt jäv föreligger så åtminstone klart olämpliga beroendeställningar. Hade regeringen klart för sig vilka alla som har att vinna på ett positivt beslut? Knappast! Intressant att notera att dessa bindningar innebär att ÅCA inte har en beslutför styrelse och att jäv medför att den jävige inte över huvud får delta i behandlingen av ärendet. Att bara avstå från att delta i beslutsfattandet häver inte jävet.
För att få ner livsmedelspriserna och möjliggöra inhemsk produktion har jordbruksnäringen gjorts helt beroende av ett invecklat och byråkratiskt bidragssystem. Det sätter stora krav på den enskilde bonden men ännu större på den myndighet som fördelar bidragen. Lever regeringen upp till detta på Åland? Det nu aktuella fallet har ställt landskapets jordbrukspolitik eller snara avsaknad av densamma i blixtbelysning. Det är inte bara bönderna som har rätt till en utförlig redogörelse och motivering, det är i hela landskapets intresse. Som bekant fick inte den minsta skugga falla på Ceasars hustru!
JOHAN DAHLMAN
