Åländskheten har haft ett pris
I dessa valtider ligger det nära till hands att diskutera regional bestämmanderätt, inte bara politisk sådan utan även beträffande näringslivet. Historiskt har det senare varit en stor fråga på Åland. Parollen har varit ”Åländska företag i åländska händer”. Om någon motarbetat detta har det setts som ett förräderi mot Åland, också när det gällt börsnoterade bolag, även om affären i sig har varit laglig. Det är således inte lagligheten, utan lojaliteten mot samhället, som har varit frågans kärna. Vid flera tillfällen har det skett stora kraftsamlingar för att upprätthålla detta paradigm. I tiden reste sålunda en åländsk deputation bestående av ett tiotal åländska företagare till Köpenhamn för att dels övertala, dels ge ett högt bud på De Danske Spritfabrikkers aktier i Ab Chips för att dessa aktier skulle komma till Åland, när Spritfabrikkerna sålde. Det handlade inte om hos vem de skulle hamna, utan i stället om att de inte skulle hamna utanför landskapet. En annan gång delade ett tjugotal åländska företag på en stor post av GE-rederiets ÅAB-aktier till ett kraftigt överpris för att undvika att aktierna hamnade i klorna på finska SCAB. Likaså har flera stora interna åländska transaktioner i bland annat ÅAB- och Viking Line-aktier skett till underpris, för att säljarna varit måna om att aktierna inte skulle hamna utanför Åland. Sunt eller osunt? Åländskheten har haft ett pris.
Effekten av att ägandet flyttas bort är ju att de lokala investeringarna sjunker både inom företaget ifråga och i lokalsamhället. Ny
företagande finansieras nämligen i större utsträckning med avkastning från företagsägande än från löneinkomster, som är det som blir kvar om andra äger våra företag. Ålänningarna har tidigare varit beredda att betala för att undvika detta. Är det slut på åländskheten nu eller vad är förklaringen till att Ömsen sålt ut sitt stora innehav av röststarka ÅAB-aktier till Finland? Att denna nya inställning får konsekvenser för både det åländska näringslivet och samhället är klart! Är detta okända saker för tidningen Åland, Julius Sundbloms och åländskhetens språkrör? Självklart inte. Sådant här har man skrivit om förr, men inte denna gång. Varför? frågar man sig.
Ömsens försäljning av ÅAB-aktierna inrymmer dessutom en ekonomisk dimension, som påtalats i insändare och sociala medier och som också borde kommenteras av tidningen. Men tystnad råder. Vem skyddar man? Journalistiska principer tycks ha kastats överbord. Sådana här affärer brukar innehålla ekonomiska uppoffringar för att stöda regionalt ägande, alternativt oväntat stora vinster mot att man agerar oåländskt. I det här fallet har man lyckats med magplasket att göra en dålig affär genom att vara oåländsk. Hur kan detta vara journalistiskt ointressant för tidningen Åland?
Den pensionerade journalisten Mosse Wallén kallar det ett Ömsengate – en ekonomisk skandal som borde skaka hela vårt samhälle – men det handlar även om en helt ny syn på regionalt självbestämmande i näringslivet – en fullständig likgiltighet inför avålandiseringen av våra större företag. Att Ömsen tänker investera de frigjorda medlen i Mariehamns centrum är i och för sig bra, men detta väger lätt, när de på grund av investeringens storlek blir tvungna att bjuda in utomåländska krafter som ägare i fastigheterna. Sammantaget leder det till att man säljer ut inte bara vår bank utan även våra bästa affärslägen till utomstående. Är det det vi Ömsenägare önskar och eftersträvar? Hur oåländsk får Ömsen bli i sitt agerande innan vi reagerar? Och hur ointresserad får tidningen Åland vara av allt detta?
Tack Folke Husell för ditt intresse för tidningen Åland. Ålandstidningen har kontinuerligt rapporterat kring affären. Det är en betydande affär för det åländska samhället och flera turer kring affären är säkerligen att vänta. Bara för att inte Ålandstidningen analyserat affären i detalj samtidigt som det gjorts på insändarplats i annan media betyder inte att inte analysen sker. Ålandstidningen har under samma period genomfört en omfattande granskning av ÅMHM som lett till konkreta insatser hos berörda myndigheter. Under aktuell period har det varit vårt fokusområde. Insändarskribentens spekulationer kring Ålandstidningens journalistik är helt hans egna och står helt utan verklighetsförankring och bör därmed även behandlas som sådana.
