Åländska skatter ska stanna på Åland
Jag som varit bosatt i femton år på Åland har ännu inte förstått orsaken för att ålänningarna tål att vara beroende för sin välfärd av andras beslutsfattande vars prioritering förståeligt nog inte har Ålands behov främst i minnet. På vilken grund krävs det att statsmakten beslutar hur mycket av ålänningarnas skatter återbetalas till den egna regeringen? De skatter som ålänningar betalar borde (utom kommunalskatt) betalas till landskapsregeringen. Istället gör klumpsummesystemet att skatter skickas först till Helsingfors, bara för att med onödigt bekostnad och efter någon fördröjning skickas tillbaka.
Systemets effekt liknar narkotikas, eftersom det vidmakthåller ett beroende på att leveransen aldrig skall slutas. landskapsregeringen– alla åländska partierna hejande på – har länge hållit på och ropat på summans höjning och nu meddelas att ingen höjning är i sikte. Därmed har Sipiläregeringen enligt min uppfattning gjort Ålands befolkning en stor tjänst. Slutsatsen vore glasklar enligt min åsikt, nämligen att man en gång för alla borde lägga av beroendet.
Under sin presskonferens verkade statsministern vara av samma åsikt: ”När det gäller procenten till Åland kommer den nu inte att öka, utan man kommer i stället att försöka titta på andra möjligheter som på motsvarande sätt är till nytta för Åland.” Bollen nu ligger hos Ålands politiker för att inom kontexten av Ålandskommitténs diskussioner försöka pressa fram de ”möjligheterna” vilka främst av alla tillhör kategorin ”till nytta för Åland”. Åtminstone hos statsministern bör sådana förväntas ges ett frisinnad mottagande.
Vad borde ställas på Ålands företrädares handlingslista? Jag tycker att nummer ett borde vara ett bland de tre förslagen som framfördes, så tidigt som sommaren 2015, av arbetsgruppen som av själva Ålandskommittén givits i uppdrag att granska ekonomiska frågor, nämligen: Att de skatter som uppbärs på Åland stannar på Åland utan att ta omvägen via statens kassa. Därmed kommer klumpsummesystemet med ett enda steg i princip att avskaffas, och samtidigt slopas dess retande bieffekter för förhållandet mellan Finland och landskapet Åland.
Hos mig som välvilligt inställd observatör verkar detta vara ett steg som inte kunde tas tillräckligt fort, nu hela nittiosex år sedan första självstyrelselagen stiftades med den uttryckliga meningen att göra så att att ålänningarna själva skapar sin egen tillvaro, samt nittiofyra är sedan Ålands påstådda-självstyrda landstings första session.
Robert Horwood
