Åländska polisens arbetssätt förvånar
I min sovstuga har det i två månader bott två trevliga och artiga män, som uppgav sig komma från Ukraina, men tidigare varit i Jomala. De sökte arbete och fick det. Engelska var deras kommunikationsspråk. De målade också mitt hus.
I tisdags var de plötsligt borta, också deras gamla bil.
Vi fick då höra att det setts polis i byn och började undra om det hade något med våra män att göra. När vi ringde dit fick vi inte veta om de var där, eftersom de sades vara myndiga.
Jag blev då orolig var de fanns och förvånad över polisens agerande!
Blev även mycket besviken, eftersom jag varit kansliminister för ett antal år sedan, med ansvar för polisverksamheten, och trodde mig ha en viss uppfattning om deras verksamhet.
Döm om min förvåning i dag tisdag, då först två polispiketer svänger in på parkeringen med ca 8 poliser, de flesta beväpnade, och strax efter ytterligare en bil med 3-4 polispersoner. Mycket obehagligt för mig och passerande bybor, som väl minst trodde det hade varit ett mord.
De sökte i grabbarnas rum efter deras identitetspapper, vilka tydligen inte var i sin ordning. Därefter gick de över till min sons fastighet, där de saknade tillstånd att gå in. Det kändes och såg ut som om vi varit i en polisstat, som kan ses på TV, där folk hämtas bort utan att det sägs en orsak.
En vanlig hälsning när de kom in på gården hade känts bra. Helt klart är att lagar och ordning skall följas, och någon skall göra det, men det var första gången jag fick uppleva när ett antal poliser går in i ett rum och vänder och söker i allt som är löst och fotograferar.
Bemötandet är viktigt i alla jobb och skapar bra eller dåliga relationer.
Bengt Häger
