Åländsk ortopedi står inför en katastrof
Tack Johnny Nordman för en mycket välskriven och tänkvärd insändare. Jag har arbetat inom ÅHS primärvård i 16 år och under dessa år upplevt många svåra kriser med allt från brist på läkare inom primärvården till mögliga hälsocentraler. Av alla kriser som ÅHS stått inför framstår den aktuella krisen inom ortopedin som en av allvarligaste.
Inom primärvården har de långa köerna till ortopedin varit ett stort problem de senaste tio åren. I regel har väntetiden varit omkring 6 månader och idag uppemot ett år. Ortopedipatienterna är ofta smärtpatienter, patienter som inte kan vara i arbete eller leva ett aktivt liv på grund av en sliten led, en sprucken menisk, en värkande axel eller ett handikappande diskbråck.
De ortopediska problemen är förenade med ett stort lidande för den enskilde patienten och en hög kostnad för arbetsgivare, försäkringsbolag och samhälle. När ÅHS styrelse skapade en tredje ortopedtjänst var hoppet stort att den miserabla situationen skulle lösas.
Dessvärre har inget hänt och ÅHS siste ortoped har nu sagt upp sig. Som ständig läsare av Finlands läkartidning, Läkartidningen, Hufvudstadsbladet samt lokaltidningarna skulle jag ha väntat mig en frekvent annonsering efter ortopeder till Åland men har jag inte fel så har ingen aktiv utannonsering skett sedan maj 2009. Detta är mycket förvånande.
Jag tror dock Johnny Nordman pekar på den enda möjliga lösningen för att lösa denna kris: Skapa en separat ortopedklinik med tre ortopeder och en egen jourlinje. Jag tror inte Johnny är omöjlig att övertala att handha klinikchefskapet för denna klinik. En ortoped med mandat och en egen klinik rekryterar med säkerhet de nödvändiga ortopederna effektivare än proforma-annonser med långa intervall.
Det har bland politikerna ibland sagts att vi borde ha färre kliniker på ÅHS. Jag tror detta är fel. De små klinikerna på ÅHS som barn, röntgen, gyn och ögon fungerar exemplariskt just i kraft av sin litenhet och klinikchefens mandat att sköta kliniken utifrån sin kompetens i den berörda specialiteten.
Att köpa de ortopediska tjänsterna privat eller att hyra in stafettläkare blir med säkerhet dyrare än att bygga upp en lite smidig ortopedklinik inom ÅHS. Idag belastar krisen inom ortopedin ytterst kirurgklinikens klinikchef som gör ett helt fantastiskt arbete. En egen ortopedisk klinik skulle omedelbart minska belastningen på den övriga kirurgkliniken, en separat ortopedisk jourlinje skulle spara de två kirurger som idag helt ansvarar för hela den kirurgiska jouren. (Går vår enda heltidsanställda kirurg i väggen vore det en otrolig katastrof)
En ortopedisk jourlinje är legio i vår omvärld.
Jag tycker denna fråga har den digniteten att den åländska allmänheten måste vara informerad över den ytterst allvarliga situationen och jag är mycket glad över att ÅHS inte tillämpar ”munkavleprincipen”. Detta är framsynt och berikar diskussionen.
Avslutningsvis vill jag peka på ett problem som varit allvarligt och bidragit till den uppkomna situationen och som måste lösas i framtiden. En klinikchef med en omfattande lukrativ privatmottagning har knappast ett incitament att minimera köerna i offentlig sektor. Under den tid man har ett klinikchefsuppdrag bör man inte ha privatmottagning. En politiker som har starka band till den privata sjukvårdsektorn kan man också befara att har ett blygsamt incitament att skapa en välfungerande offentlig ortopedi. Alla ÅHS ledande tjänstemän och styrelseledamöter måste offentligt redovisa sin bindning till den privata sjukvårdssektorn i form av uppdrag eller aktieinnehav .
Mogens Lindén,
överläkare inom primärvården
4,5 timmar fritidspraktik/vecka vid Cityläkarna Ab
