DELA

Åländsk el-monopol

Infrastrukturminister Veronica Thörnroos talade för en tid sedan i euforiska termer om att Åland är ett eget El-land. Och att man har egen lagstiftning på området. Hon berörde emellertid inte att Åland också tillämpar en definitiv protektionism inom el-sektorn, sedan många år tillbaka. Vilket inte inte är förenligt med EU:s principer eller en värld som blir alltmer globaliserad. Sedan länge kan konsumenterna inom hela EU fritt välja elleverantör och konkurrensutsätta inköpet.
Så är icke fallet på Åland man kan exempelvis inte välja Vattenfall eller Fortum utan leverantören måste vara åländsk. Vilket i klartext betyder att här förhärskar en monopolsituation.

I praktiken innebär det att de åländska konsumenterna betalar ett klart högre pris än på fastlandet. Jag talar nu om det pris som står på sista raden på elräkningen och som är det pris man måste kalkylera med när exempelvis företagen göra ekonomiska beräkningar och bedömer konkurrenskraften. Den senaste jämförelsen jag gjorde var priset drygt 4 cent per kWh högre här. Priset har stigit kraftigt på Åland under senare tider samtidigt som elenergin har blivit billigare.
Man hänvisar till Ålands insulära position vilket naturligtvis stämmer. Kabeln till fastlandet kostar. Man erhöll dock 50 miljoner euro extra i bidrag av staten vilket var en betydande summa i sammanhanget. Kostnaderna för nätet har möjligen också att göra med vilken lösning man valt.

Det är för mig ofattbart att man åsidosatt konkurrensen genom att frånta elkonsumenterna valfriheten. Hur har detta varit möjligt och vad är orsaken och målet?
Det kan väl ändå inte vara så att man använder det som offergåva att exponera exceptionell patriotism.
Olof Öström