Ålandsfåret SKA vara lätt
Nya Åland publicerade den 25 juli en intervju med med djurskyddsveterinär Mikael Hagman, ÅMHM. Inledningsvis vill vi, föreningen Ålandsfåret r.f., ge vår fulla stöd till det värdefulla arbetet som djurskyddsveterinären och ÅMHM utövar för våra produktions- och sälskapdjurens rätta skötsel och välbefinnande. Vi hoppas att i framtiden resurserna räcker till regelbundna, rutinkontroller istället för dagens sporadiska anmälningar.
I intervjun nämns ålandsfåret i en olycklig sammanhang, vilket kan leda till missförstånd. Mikael Hagman nämner att i slakteriet ser han ålandsfår som är väldigt magra och kan inte ge några stora inkomster. Det är en uppenbarlig felbedömning. Ålandsfåren är inte magra p.g.a. brist på mat eller dålig skötsel, de är småväxta och lätta till kroppsbyggnad. Just detta är det naturliga för ålandsfåret som ras. Ålandsfåret är en av de sällsynta och värdefulla ursprungsraser. Den har utvecklas genom årtusenden och senare också medvetet avlas att inte utvecklas till och inte konkurrera med så kallade köttraser. Rasen har anpassat sig till naturbeten och speciellt till skärgårdsförhållanden. Ålandsfåren växer i långsam takt och är lätta och spänstiga för att klara bland annat stenig och kuperat terräng. Uppfödarna har problem idag att klara EU-normerna om minimi slaktvikt på 18 kg. Istället för volym, som är ledstjärnan i dagens effektiviserad livsmedelsproduktion, satsar man med ålandsfår till köttets kvalité via långsam uppväxt och smakvariationer från naturbeten med olika örter. Det kan nämnas att i föreningens medlemsblad nyligen alarmerades mot tendensen, som särskilt märks på fastlandet, att medelvikten på ålandsfåren sakta ökar. Ålandsfåret ska inte bli köttras.
Ålandsfårens främsta värde ligger i ullen: mångsidigheten med färger och ullegenskaper. Variationen med många färger samt fin- och grovullighet, rakt och krulligt ull gav forntida människor råmaterial till en outtömlig bruk utgående från olika behov. Alla ålänningar känner säkert till den pågående tillverkningen på segel av ull till kopian av vikingabåten som just nu byggs. I våra tider fortsätter utnyttjandet av detta mångsidighet i de praktiska och vackra hantverksarbeten som många skickliga och engagerade ägare till ålandsfåren skapar.
Föreningen Ålandsfåret r.f. har aktiva och intresserade medlemmar och uppfödare. Föreningen bildades år 2004 och idag har vi 112 medlemmar: på Åland 45, på fastlandet 65 samt en i Sverige och en i Estland. Antalet avelstackor ökar ständigt. Uppfödarna har stort intresse och också fin sammanhållning. Föreningen ger ut medlemsblad, ordnar kurser, ger information och arrangerar många praktiska saker till gagn för den goda fårhushållningen. I detta sammanhang kan nämnas att förra året blev en fårägare utesluten av föreningen på grund av anmärkningar mot skötseln av sina får. Det viktiga och arbetsdryga uppgift som föreningen axlar, är registreringen och katalogiseringen av alla djur. Vi har status som officiell registerhållare och på så sätt bevarar vi levande denna värdefulla ursprungsrasen och bidrar för den livsviktiga biologiska mångfalden. Jag fungerar som föreningens sekreterare och accepterade uppdraget bland annat för att föreningen inte prioriterar ekonomiska aspekter i sin verksamhet. Man riktar sig på avelsfrågor och hjälper även i vetenskapliga arbeten. Under mina aktiva år deltog jag i ett forskningsprojekt på ålandsfårets DNA, där det kunde konstateras att rasen har naturlig resistens mot sjukdomen Scrapie. Scrapie är en prionrelaterad sjukdom hos får och get som angriper det centrala nervsystemet (jämför med den galna ko-sjukan hos nöt).
Rauli Lehtinen, pensionerad veterinär
sekreterare, Ålandsfåret r.f.
