DELA

Ålands säkerhetspolitiska ansvar i en orolig värld

I slutet av november detta år godkände lagtinget regeringen Gunells meddelande till lagtinget om en policy för Ålands demilitarisering och neutralisering. Meddelandet är unikt. Det är första gången i självstyrelsens historia som självstyrelseorganen på ett övergripande och systematiskt sätt tagit ställning till Ålands demilitarisering och neutralisering. Den politiska följden av lagtingets beslut är att Åland nu definitivt beslutat vara ett politiskt subjekt i frågor som rör Ålands folkrättsliga status som ett demilitariserat och neutraliserat territorium. Detta innebär att Åland påklär sig ett politiskt ansvar att själv försvara och bevara sin folkrättsliga status inte bara i frågor som rör självstyrelsen utan också när det gäller Ålands demilitarisering och neutralisering.

I praktiken innefattar demilitariseringen och neutraliseringen två väsensskilda diskussioner. Den ena berör tolkningar av hur demilitariseringen och neutraliseringen ska garanteras under fredstid och hur den försvaras i krigstid. Den andra diskussionen innefattar den säkerhetspolitiska policy som ska föras fram i olika politiska organ där Åland har politisk representation. Hit hör riksdagen, nordiska rådet, ministerrådet, BSPC (Baltic Sea Parlamentarian Conference) samt institutioner och organ inom EU.

Frågor som rör det finländska försvarets sätt att under fredstid övervaka och försvara demilitariseringen har sedan 1980-talet diskuterats livligt i media på Åland. Den politiska diskussionen har varit betydligt försiktigare. Osäkerheten om självstyrelsemyndigheterna över huvud taget skulle ta ställning i dessa frågor var till en början stor. Under den tid nuvarande landshövding Peter Lindbäck var kanslichef växte en definition av Ålands folkrättsliga status småningom fram. Den sammanfattades som en treenighet. Åland är ett självstyrt, demilitariserat och neutraliserat område under finländsk suveränitet. I den definitionen tillmäts Ålands demilitarisering och neutralisering en lika stor betydelse som självstyrelsen vilket ytterligare markerar Ålands statsrättsliga ställnings internationella förankring.

Sedan 1990-talet och särskilt i samband med Open Skies-avtalet har självstyrelseorganen tagit ställning särskilt till den finländska försvarsmaktens sätt att kontrollera demilitariseringens och neutraliseringens gränser. Gränsbevakningens verksamhet på Åland är ett ämne som alltmer kommit i blickpunkten och frågan om den finländska försvarsmaktens roll i fall av större naturkatastrofer eller andra kriser på Åland är frågor som fortfarande väntar på sin lösning. Principen är att endast civila räddningstjänster och myndigheter ska verka på Åland ifall av att behov finns att kalla in hjälp från Finland eller Sverige.

En intressant iakttagelse i detta sammanhang är att vissa åländska journalister på ett ganska oreflekterat sätt diskuterar nödvändigheten av militär närvaro inom den demilitariserade och neutraliserade zonen, särskilt i tider av ökad politisk spänning i Östersjöområdet. Tankesättet avslöjar en motsägelsefull och omöjlig uppfattning om demilitariseringen och neutraliseringen. Å ena sidan ska Åland vara demilitariserat å andra sidan är det bra med ökad militär närvaro när säkerhetsläget skärps.
Hela idén med Ålands demilitarisering och neutralisering är att bidra till en låg militär aktivitet i Östersjön. I tider av politisk oro, som vi just nu upplever är det av fundamental betydelse att Ålands särskilda status framhävs av representanter för det åländska samhället. I de pågående diskussionerna mellan Sverige och Finland om en försvarsallians inom flygvapnet och sjöstridskrafterna är det av ytterst stor vikt att Ålands demilitarisering och neutralisering beaktas fullt ut. I alla sammanhang bör artikel 8 i 1921-års konventionen framhållas och understrykas : ” Denna konventions bestämmelser skall förbli i kraft , vilka de förändringar än må vara som kan inträda uti det nuvarande status quo i Östesjön”.

Sedan år 1921 har konventionen bekräftats på nytt och på nytt efter att förändringar skett i Östersjöregionen. Enligt folkrättsexperterna har en sedvanerättslig regim utvecklats vilket betyder att inte bara signatärmakterna till 1921-åra konvention binds av konventionens bestämmelser utan alla andra stater anses också vara förpliktigade att följa konventionen.
En bra sammanfattning av landskapets förhållningssätt gör landskapsregeringen när man konstaterar att: ” Ingen militär aktivitet ska förekomma i krigstid och ingen militär närvaro ska förekomma i fredstid”.

För att uppnå detta bör Ålands regering och lagting fortsätta att utveckla sin doktrin om Ålands demilitarisering och neutralisering. En doktrin som konsekvent kan användas av de som ansvarar för Åland i alla tänkbara sammanhang där det är politiskt relevant att framhäva Ålands demilitariserade och neutraliserade status. När ålänningarna kräver respekt för demilitariseringen och neutraliseringen i relevanta sammanhang bidrar vi samtidigt till att hålla ner den militära spänningsnivån och bevara freden i Östersjöregionen. Vi behöver inte mera militär upprustning för att trygga kommande generationers framtid. Vi behöver samarbete, hållbar utveckling och fred. I det arbetet har Åland en viktig och ansvarsfull uppgift att uppfylla. Vår historia är mycket hoppfull i detta avseende.
Barbro Sundback
Lagtingsledamot
Ordförande för Ålands fredsinstitut