Ålands grön – och blåområden
Det är av lika central betydelse att våra grön- och vattenområden har en väl fungerande och sammanhängande infrastruktur, som att den byggda infrastrukturen; byggnader, vägar och teknisk försörjning är väl sammanlänkade. Men hur ser det ut på Åland idag? Och vad kan en växande markanvändning betyda?
Mellan alla byggnader, vägar, VA-rör och parkeringsplatser ryms grön- och blåstrukturen, våra icke bebyggda mark – och vattenområden. De kan bestå av allt från anlagda trädgårdar till djupa skogar; allt som är grönt eller blått på en karta.
Det är dessa områden som förser oss med rent dricksvatten, med bär och svamp i skogen, med ett rikt djur- och växtliv. Det är på den icke bebyggda marken vår mat odlas, och i våra vattenområden vi simmar. Där vi hämtar vila och rekreation. Det finns ett ord för allt detta – ekosystemtjänster – naturens gratisarbete som gynnar oss människor på så många sätt.
Natur – och vattenmiljöerna är centrala för Ålands marknadsföring och attraktivitet; för inflyttning, företagsetablering och turism.
Markanvändningen största påverkansfaktorn på biologisk mångfald. Det är markanvändningen; var och hur vi använder marken, som är den enskilt största påverkansfaktorn på ekosystem och biologisk mångfald. Markanvändningen påverkar omfattning och kvalitet på detta nämnda gratisarbete – hur rent (eller orent) vårt dricksvatten exempelvis är.
Att väl förvalta naturmiljöer och biologisk mångfald handlar inte alltid om att skydda marken; naturbeten är ett gott exempel på att det är användningen som är det centrala, i detta fall betandet av djur och därav öppna landskap och ängar, med en mycket rik biologisk mångfald. En hög artrikedom med många olika insekter gynnar i sin tur odlingar genom pollinerandet.
Den gröna infrastrukturen är kringskuren. Det finns idag inte särskilt många större sammanhängande gröna ytor på Åland. Att olika grönområden – även kallade gröna stråk eller korridorer – är sammanlänkade, är av stor vikt för många arters förmåga att fortplanta sig.
Men många av de grönområden som finns är kringskurna av bebyggelse och vägnät. Det innebär en risk för begränsning i framtida överlevnad för hotade växter och djur. Därtill utgör klimatförändringarna ytterligare en ansträngning för vissa arter, vilket än mer ökar behovet av en väl sammanlänkad grön infrastruktur.
Olika typer av markanvändning nära varandra. Den begränsade tillgången till mark på en ö kan utgöra en utmaning; många olika typer av markanvändning finns i nära anslutning till varandra.
Inom samtliga tillrinningsområden för Ålands dricksvattentäkter finns viktig odlingsmark som genom sin avrinning kan påverka dricksvattnets kvalitet, liksom bostadsbebyggelse som genom enskilda avlopp ytterligare ger viss påverkan på vattentäkter. Även andra typer av markanvändning finns i nära anslutning till olika dricksvattentäkter, vars kvalitet har försämrats något under senare år.
Inre vattenområden försämras . Belägna mitt i Östersjön vet vi, att verksamheter inom alla länder och regioner påverkar havet på olika sätt. Trots vårt begränsade invånarantal har en mätbar försämring av vattenkvaliteten framförallt i de inre vattenområdena – våra egna inre havsvikar – skett under senare år. Orsakerna är flera, men en central påverkansfaktor är den lokala markanvändningen.
Då en viss fortsatt befolkningstillväxt troligtvis är att vänta, innebär det ett ökat tryck både på land- och vattenmiljöer. Vad kan det komma att innebära för en redan idag relativt kringskuren grönstruktur, och en för närvarande försämrad vattenkvalitet på flera ställen? Svaret på det ligger i var och hur den växande markanvändningen tar plats i förhållande till den befintliga gröna och blå infrastrukturen.
BYGG- OCH ENERGITEAMET, INFRASTRUKTURAVDELNINGEN.
Det här är den tredje delen i artikelserien om de fysiska strukturerna på Åland. De två första delarna publicerades 18 respektive 25 september.
Nästa artikel tittar närmare på trafik och teknisk försörjning – två resurstunga sektorer som spelar en central roll för ett hållbart samhällsbyggande.
