Invektiv och beskyllningar haglar tätt i debatten om ÅHS inbesparingsåtgärder. Ilskan riktas mot ÅHS styrelse, ansvariga ministern och ledande tjänstemän. Men var finns egentligen ”roten till det onda”? Den centrala frågan är om landskapets ekonomi är så urusel att man i panik ska släcka ner den palliativa avdelningen och minska antalet vårdplatser på medicinska avdelningen.
Landskapet har inte några lån och att landskapets tillgångar är stora. Tänk på fastighetsverkets, pensionsfondens och PAF:s tillgångar. Om man till detta adderar större intäkter än kalkylerat samt att det åländska näringslivet går bra, högkonjunktur är på kommande och landskapets befolkning ökar verkar regeringens bedömning av det ekonomiska läget på Åland minst sagt överdriven. De sparåtgärder finansminister Perämaa lägger fram är inte ekonomiskt särskilt väl motiverade utan det är mera en fråga om ideologi och politik. Enligt mig är nedskärningar inom ÅHS inte akuta. Dessutom saknas det mål och en helhetsbild av hur vården ska omstruktureras för att vara långsiktigt hållbar.
Varför då denna panik? Jo svaret hittar man i regeringsprogrammet. I det slår regeringen fast att landskapets ekonomi ska balanseras under åren 2025 – 2030. Vidare sägs att detta kräver 4 miljoner inbesparingar årligen. Den sistnämnda bedömningen har kanske uppdaterats i senare budgetar. En budget i balans är de flesta finansministrars våta dröm. Vad begreppet egentligen innebär är något oklart. Alla förstår vi att det bästa är att intäkter och kostnader tar ut varandra. Men gäller det varje enskilt budgetår eller är det fråga om en tioårsperiod eller något annat. Ska man räkna in samtliga tillgångar eller är det oväsentligt enligt nuvarande regering. Finansminister Perämaa är inte folkvald. Han utsågs av sitt parti troligen för att driva en stram finanspolitik. Inget fel i det men hans personliga ambitioner om budget i balans till 2030 skulle övertyga om han lovar ställa upp i nästa val. Om han inte gör det är det liberalerna som parti som får bära huvudansvaret för den förda ekonomiska politiken.
Det är helt klart att ÅHS kostnadsutveckling måste ses över. Så måste man göra med all verksamhet. De reformer som behöver göras måste dock planeras bättre och målbilden måste vara klar. Därutöver måste rimlig tid anslås för genomförande av reformerna för att allmänhet, personal och brukare ska bli delaktiga i förändringsarbetet. Landskapet Åland kan inte gå i konkurs men det finns säkert mycket som behöver förändras för att uppfylla regeringsprogrammets löfte om ett tryggt, öppet och framtidssäkrat Åland.
BARBRO SUNDBACK (S)
