Alandica ett lyft för Åland
En livlig och initierad debatt om kulturen på Åland är välkommen så här i sensommarvärmen. Stefan Simonsens insändare och Ann-Gerd Steinbys ledare i Ålandstidningen var tänkvärda, och en permanent kulturproduktionsenhet i någon form har efter sommarens alla storsatsningar säkert saknats och diskuteras på många håll.
Vi har erfarit att speciellt Alandica ser ut att bli just det stora lyftet för Åland som man hade hoppats på, och man önskar förstås att trenden skall fortsätta.
Det är uppenbart att det behövs både mod och stora muskler för att producera stora och krävande verk. I många satsningar har man också sett hur väl en samverkan mellan professionella krafter och amatörer fungerar och hur intressant och högklassigt det kan bli – senast vid till exempel Joel-operan och jazzfestivalen. Vi behöver alla våra professionella krafter, både ”egna” och ”lånade”, och är oerhört tacksamma för att de helhjärtat ställer upp för att med sitt konstnärsutövande och med sina talanger höjer nivån på kulturutbudet.
Men Åland är litet och det är och förblir ett faktum att vi är minst lika beroende av alla duktiga amatörer i sammanhanget. De behövs för stora produktioner, men också för produktioner i liten skala på olika nivåer. Amatörverksamheten har per tradition varit uppskattad bland allmänheten på Åland.
Det finns många kulturproducenter inom förvaltning och i organisationer som sitter på goda kunskaper i kulturproduktion, det finns nätverk som arbetar med kultur, det finns olika materiella och tekniska resurser – allt spritt och på olika håll. Så länge det inte finns pengar att skapa nya verksamhetsenheter med ordinarie anställda kan man kanske samla befintliga personella och materiella resurser och skapa ”resursnät” för att få en överblick av vad som finns att tillgå.
Förslaget med en permanent kulturproduktionsenhet måste kanske vänta ett tag. Samtidigt ser jag en liten – och kanske helt obefogad – risk med Simonsens förslag. Initiativtagare och konstskapare vill gärna se alla sina tankar blomma och en given permanent produktionsenhet kan begränsa skaparglädjen. Kanske hellre lite ångest och skaparglädje än trygghet och ramar?
Allt det här och mycket mera skall diskuteras vid den debatt som liberalerna ordnar kring kulturfrågor den 24 september – och där vi tar tar med också kongress- och näringslivsperspektivet. Debatten ordnas i slutet av september och blir en uppföljning av den debatt som liberalerna ordnade om kulturhuset i september 2007.
Christina Johansson-Gammals
partisekreterare / Liberalerna
