Åland bör ha ett demensboende för personer under 65
Till ansvariga politiker, tjänstemän, kommuner och KST.
För det första: På Åland idag så finns det för få demensplatser, särskilt i Mariehamn. Demensföreningen efterfrågar när staden (inte tänker) utan kommer med ett konkret förslag för byggande av ett demenscenter? På stadsstyrelsens uppdrag tillsattes en kommitté 22.01.2019 för kartläggning av demensvården i Mariehamn, samt utarbetande av åtgärdsplan för ekonomiska insatser inom hemtjänst, närståendestöd och boendeformer. Kartläggningen – Kartläggning och åtgärdsplan för demensvården stod klar 20.12.2019. I åtgärdsplanen under boendeplatser står det i första punkten: ”Staden bygger ett demenscenter. Planering och projektering för förverkligandet bör påbörjas omedelbart (Kartläggning och åtgärdsplan för demensvården 20.12.2019, sid. 4). Under 2020 behandlar socialnämnden rapporten (kartläggningen) under ett flertal tillfällen. Stadsstyrelsen tar 22.10.2020 beslutet att tillsätta en kommitté för att ta fram en plan för förverkligandet av ett demenscenter i Mariehamn. Uppdraget innefattar klargörande av kostnader, platsbehov, eventuella samarbeten, gränsdragningar för verksamheten och andra för uppdraget viktiga åtgärder. Förslaget som kommittén presenterar i sin rapport 06.10.2021, efter att ha hållit 17 kommittémöten och 11 höranden, är följande: Behovet av boendeplatser i Mariehamn för demenssjuka konstateras för närvarande vara minst 60 platser. Kommittén bedömer att det inom en period av 10 till 15 år kommer att behövas upp till 100 boendeplatser. Kommittén föreslår att nybyggt demenscenter ska kunna erbjuda boende för 60 klienter. (Förverkligandet av ett demenscenter i Mariehamn Kommittérapport 06.10.2021)
För det andra: På Åland idag finns det inget boende för personer med en demenssjukdom under 65 år. Dagverksamhet anpassat för yngre personer saknas också. När yngre personer insjuknar i en demenssjukdom så finns det ofta, men inte alltid, en anhörig som ”backar” upp i början och som sedan ganska snabbt blir närståendevårdare. Detta arrangemang är en billig vårdform för KST men kräver då att närståendevårdaren erbjuds avlastning regelbundet i form av periodplats eller avlastning i hemmet om den insjuknande kräver tillsyn stora delar av dygnet eller dygnet runt. Om detta inte görs i tid så orkar inte den anhöriga vårda sin partner all sin lediga tid (om arbetar) eller dygnet runt (omöjliggör att arbeta). I brist på boende för yngre personer så erbjuds avlastning på äldreboende (ESB och institution) där genomsnittsåldern ofta är mycket hög eftersom vi blir äldre och äldre. Detta resulterar ofta i att den insjuknade inte tycker att hen hör hemma på en avdelning där de flesta är så pass mycket äldre än hen själv. En flytt för en demenssjuk person är ofta en mycket traumatisk upplevelse eftersom sjukdomsinsikt ibland kan saknas. Att därefter inse, när avlastning inte är tillräckligt, att den insjuknade måste placeras på en avdelning som inte är anpassad för aktuell ålder (under 65 år) är ett mycket hårt slag. I Landskapslag om socialvård (2020:12) 3:e kapitel, 22 §, står det: När service på en institution tillhandahålls ska det ordnas sådan rehabilitering, vård och omsorg som behövs med tanke på klientens individuella behov.
Klientens livsmiljö ska dessutom om möjligt ordnas så att den är trygg, hemlik och stimulerande samt möjliggör ett privatliv och främjar rehabilitering, initiativkraft och funktionsförmåga.
Slutsats: Åland bör ha ett boende, inklusive avlastningsplatser, för personer med demenssjukdom under 65 år. Om behovet idag inte uppgår till fyllda platser, som helst inte skulle överstiga mer än åtta, så möjliggör dagens platsbrist att platserna skulle kunna säljas till aktiva och rörliga personer med demenssjukdom, äldre än 65 år.
DEMENSFÖRENINGENS STYRELSE
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.