DELA

Åland behöver regler för samhällsägd mark

Som vanlig enkel medborgare blir man förskräck när man ser hur politikerna schackrar med våra små samhällsägda markområden.
Det är inte bara den aktuella situationen med byggandet av golfbana på Stornäset i Kastelholm som oroar, förundrar och förvånar. Ser man litet bakåt i tiden, som vi något äldre medborgare kan göra, inser man snabbt att våra politiker håller på att slumpa bort vår genensamt ägda jord. Nämligen den sedan urminnes tid ärvda jordtorvan som förvaltas av landskapet, kommunerna och församlingarna. Jag har sedan länge med förskräckelse iakttagit hur litet olika beslut om naturskydd och långsiktig markplanering är värda.

Först var det naturskyddsområdet på Svinö, söder om Mariehamn, där det aktuella landstinget utan att darra på rösten beslöt att ändra bestämmelserna så att väg fick byggas genom området. Trots att dåvarande ”Naturvårdsnämnden” föreslog en annan dragning, dvs. en direkt sammankoppling med Lemland via Lemböte eller Söderby.
Sedan var det Herrö i Lemland där landskapstyrelsen gav tillstånd att anlägga ett turisthotell på landskaps ägda Herrö Skatan, trots att den dåvarande Naturvårdsnämnden på det bestämdaste avstyrkte projektet med hänvisning till områdets stora natur- och sociala värden. På grund av upprepade påstötningar från Naturvårdsnämnden, och en just då klok landskapsstyrelse, upphävdes dock detta beslut senare.

Därefter kom Kastelholms naturreservat i tur att förstöras på grund av att Golfklubben krävde en förstoring och utbyggnad av golfbanan på bekostnad av reservatet, vilket landstinget utan prut godkände.
Alla minns väl också beslutet att offra Båtskären för vindkraft och där står nu ett antal möllor trots att området egentligen är skyddat genom internationella miljövårdsbestämmelser.
Just nu för dagen planerar vår regering en ändring av beslutet om Signilskärs naturskyddsområde, så att en allmän farled får dras genom denna känsliga ytterskärgård. Synbarligen totalt omedvetna om vilka konsekvenser beslutet kommer att ha för djurlivet i området!
Sedan finns det ytterligare ett stort antal, minst lika dåliga och ogenomtänkta markanvändningsbeslut, liknande de här ovan nämnda, som har fattats av olika kommunal- och kyrkofullmäktige runt om i vårt landskap. De ekonomiska intressena vinner alltid och därför är den här meritlistan inte särskilt hedrande för våra folkvalda!

Att dela ut samhällsägd arvejord till ekonomiska intressenter, som exempelvis till bostadsbyggande, golfbanor, vindmöllor, hamnar, industrier, eller annat som normalt kan omhänderhas av näringslivet, innebär att samhället bedriver osund konkurrens genom att splittra och dela ut folkets jord till sådana som enbart är ute efter att tjäna pengar!
Naturligtvis skall vi ha både golfbanor, bostadsområden och annan på sund markanvändning baserad företagsamhet. Men samhället i form av lagting, kommuner, byar och församlingar skall inte delta genom politiska utspel med gemensamt ägda markområden av typen arvejord. Enligt min uppfattning borde den samhällsägda mark, som sedan urminnes tid tillhör folket, få exploateras endast i allra yttersta nödfall och uteslutande enligt gängse marknadsmässiga priser samt enbart för sjukhus eller skolor!

Att politikerna försöker göra sig populära genom att till olika intressegrupper, som sedan förväntas rösta på det aktuella partiet eller på en viss kandidat, dela ut våra gemensamt ägda jordområden, är snuskigt och i längden ohållbart. Jo visst, det här gör vi för hela Ålands bästa! Det hör man hela tiden, men alla vet nog vad det egentligen gäller.
Den politiska perioden är kort och nya politiker vill också dela ut mark åt sina intressegrupper. Men de samhällsägda markresurserna är begränsade och utdelningen måste därför upphöra medan det ännu finns någonting av värde kvar. Som situationen är nu kan politikerna använda den samhällsägda marken hur nyckfullt som helst och därför efterlyser jag en landskapslag där det en gång för alla bestäms hur samhällsägd mark får användas!
Jens Harberg