Åland behöver fler grävande reportrar
Först måste jag klargöra en sak. Jag tror inte att det blir bättre journalistik om en reporter måste vänta 15 dagar på en offentlig handling. Om mitt inspel i debatten kring den nya offentlighetslagstiftningen uppfattades så, ber jag om överseende. Det krävs nämligen mer än det.
Jag tänker gripa tillfället att resonera kring den oerhört viktiga storytellingen vi som samhälle behöver för att förbli intressanta i omvärldens ögon och som massmedierna utgör en viktig del av. Det är berättelserna om vilka vi är och vart vi ska som gör oss attraktiva eller ointressanta och precis just därför är debatten kring innehåll och journalistik viktig, inte bara för några tidningshus och ett parlament utan för varenda ålänning.
Det inte helt färdigtänkta inlägget om 15 dagars-fönstret ska ses som en reaktion på den copy paste-journalistik som jag uppfattar blivit alltför vanligt och som gör nyheter lite mindre spännande. När massmedier reagerar snarare än agerar blir effekten lika värdefull som när en passagerare springer efter bussen istället för att sitta på den. Ett lysande undantag denna gång var public service i form av Ålands radio som ringde upp och fördjupade sig i ”15 dagars-frågan”.
Jag saknar ibland driftighet och energi i de åländska mediahusen och ser till exempel hur reportrar i samband med de frekventa presskonferenserna om coronaläget väljer att i stort sett bara förmedla frågor från allmänheten, ofta av den karaktären som redan besvarats av ansvariga. Det känns som journalisterna devalverar sig själva och inte längre är arga, ifrågasättande och nyfikna. Därmed uppstår copy paste-rapportering vilket leder till ett mindre spännande samhälle, färre frågor och fler okritiskt publicerade pressmeddelanden.
Jag tycker att våra tidningar uppträder insmickrande och ängsligt och skulle vilja se en förändring. Det saknas nämligen inte vinklar. Självstyrelsen har aldrig varit under samma hot som i dag, till följd av pandemin och dess effekter. Arbetslösheten har aldrig varit lika hög. Osäkerheten inför framtiden är påtaglig liksom den uppenbara oron kring hälsoläget. Det finns massor av berättelser att lyfta. Fast då borde man jobba annorlunda, ställa lite mer obekväma frågor, hitta nya vinklar och ringa fler samtal – det gäller att ta lead som det heter. I det sammanhanget utgör den nya offentlighetslagstiftningen absolut inga problem, det är inte den som förhindrar transparens och information till medborgarna, det största problemet är den egna ambitionen.
När det gäller sakfrågan står för övrigt följande i lagförslaget: ”Det bör understrykas att en myndighet fortsättningsvis ska vara skyldig att behandla en begäran om att ta del av en myndighetshandling utan dröjsmål, oberoende av att det finns dylika maximala behandlingstider.” Mot den bakgrunden behöver ingen känna ängslan inför den nya och åländska offentlighetslagen. Sist och slutligen bidrar den till större öppenhet, inte mindre, och om denna debatt leder till mer grävande reportrar, då är väl inget bättre än det.
Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot
