Åland behöver egen lag om närståendevård
Sirpa Eriksson slår ett slag för rikets lag om stöd till närståendevård (937/2005). Den trädde i kraft den 1 januari 2006. I en artikel från den 2 februari 2007 tar Sirpa Eriksson upp behovet av lagstiftning om närståendevård och för fram åsikten att det inte behövs en egen lag anpassad till ”åländska förhållanden” inom detta område utan ser riktes lag som god nog också för ålänningarna.
Jag delar Sirpa Erikssons åsikt att det är viktigt att stödet till närståendevården regleras i lag. Däremot har jag en annan uppfattning om rikslagens förträfflighet. Den säkrar inte att alla närståendevårdare behandlas lika och den tryggar inte tillräckliga resurser till den kommunala närståendevården.
Mina farhågor besannas vid en läsning av statsrevisorernas berättelse för år 2006. I berättelsen ingår en granskning av konsekvenserna av lagstiftningen om stöd till närståendevården. Det är nedslående läsning.
– I samband med lagens införande beviljade staten 4 miljoner extra pengar till kommunerna för att understöda utvecklandet av närvårdarstödet. Så skedde inte. Ökningen var mindre än de beviljade statsandelarna. Resurserna till närståendevården minskade således när lagen infördes.
– När lagen trädde i kraft hade kommunerna rätt att säga upp gällande avtal med närståendevårdarna. Nya avtal tecknades inte i samma utsträckning. Samtidigt försämrades villkoren för vissa grupper när nya avtal tecknades. Arvodena sänktes för de som före lagens genomförande var i de högst arvoderade klasserna. De som förvärvarbetade och samtidigt var närståendevårdare fick också sämre villkor.
Statsrevisorernas granskning är deprimerande. Den visar kort sagt vad jag i tidigare artiklar framhållit att man kan inte göra närståendevårdarna och deras anhöriga beroende av kommunalpolitikernas goda vilja. De äldres rätt till stöd och omsorger måste finnas i lag för att alla skall behandlas lika.
Därför bästa Sirpa Eriksson måste vi ha en egen åländsk lag om stöd till närståendevård. En lag som är rättssäker och ger alla äldre och deras anhöriga på Åland samma rätt till stöd för närståendevård. Kommunerna skall vara skyldiga att betala ut stödet enligt normer som finns i lag. Kommunfullmäktige skall vara tvungna att ta upp pengar för detta ändamål annars går det lätt så illa som det gjort på fastalandet när man skulle genomföra lagen om stöd till närståendevård.
Barbro Sundback (s)
