DELA

Åland är en fredszon

Ålands demilitarisering och neutralisering är en viktig fredsfaktor i Östersjöområdet och bidrar till att dämpa militär och politisk spänning i regionen. Genom olika konventioner och avtal har Ålands särskilda status befästs om och om igen sedan år 1856. Ålands geopolitiska läge består och man kan konstatera att varje gång den politiska spänningen stiger i Östersjöområdet, eller för att vara mera konkret, varje gång Ryssland visar intresse och trappar upp sin militära aktivitet i region så hamnar Åland förr eller senare i blickpunkten.

Demilitariseringen betyder att Åland inte får befästas eller militariseras av någon makt under fredstid. Neutraliseringen i sin tur innebär att Finland är skyldig att under krig försvara Ålands demilitarisering och neutralisering så att ingen främmande makt inträder i zonen.

Rysslands högljudda och aggressiva utrikes- och säkerhetspolitik med åtföljande militära övningar i Östersjöområdet leder till att Åland än en gång hamnat i rampljuset för mångahanda militärpolitiska utspel. Istället för att hävda demilitariseringen och kräva militär återhållsamhet skramlas det med vapen både öster och väster om Åland.

Försvarsminister Jussi Niinistös (Sannf) lösmynta babbel om ”gröna gubbar” som ska dyka upp på Åland avslöjar att ministern behöver inte bara läsa på utan också tänka efter. Den finländska försvarsministern måste först av allt lära sig att Ålands demilitarisering och neutralisering inte är en intern finländsk angelägenhet utan en internationell överenskommelse som de fördragsslutande makterna förfogar över. Dessutom anses Ålands särskilda status numera vara sedvanerätt vilket folkrättsligt förpliktigar alla stater att respektera Ålands demilitarisering och neutralisering.

Lika okunnig som Niinistö förefaller den svenska riksdagsmannen Alla Widman vara. Folkpartisten Widman säger att Sverige har beredskap att ingripa militärt för att försvara Åland ifall det värsta skulle hända. Widman verkar inte ha läst och inte förstått konventionen om Ålandsöarnas icke-befästande från 1921 som tillkom på svenskt initiativ. Inte heller tycks Widman känna till den så kallade Stockholmsplanen från slutet av 1930-talet. Då hade Sveriges och Finlands regeringar långtgående planer på att befästa Åland. När ryssarna fick nys om planerna blev det stopp och Stockholmsplanen torkade in.

Politikernas uppgift är att kyla ner den ökande spänningen i Östersjöomårdet. I det syftet är hävdandet av Ålands demilitarisering och neutralisering en viktig förtroendeskapande åtgärd. Ju mindre krigsretorik och vapenskrammel desto bättre.

På Åland har vi två konsulat med uppgift att övervaka demilitariseringen och neutraliseringen. Sveriges generalkonsulat och Rysslands konsulat vilka inte ligger längre än ett stenkast från varandra. Dessutom har Finland en skyldighet att övervaka Ålands demilitarisering. Detta om något visar att Ålands särskilda status fortfarande är en viktig internationell säkerhetsfråga. Syftet med demilitariseringen är fortfarande att bidra till fred och avspänning.

Åland används ofta numera som ett positivt exempel på en fredlig konfliktlösning. I den ingår tre delar. Åland tillhör Finland. Åland har självstyrelse för att bevara sitt språk och sin kultur. Åland är demilitariserat och neutraliserat. De länder som bidragit till Ålandslösningen borde vara stolta och kompetenta nog att föra fram detta och understryka betydelsen av status quo istället för med en högljudd krigsretorik bidra till ökad spänning och otrygghet i ett av världens mest fredliga och farmgångsrika områden. Det är hög tid att kräva en annan Ålandspolitik i Helsingfors och Stockholm.

Barbro Sundback

Lagtingsledamot

Ordförande för Ålands fredsinstituts styrelse