DELA

Aktiveringsmodellen bekymmer också för åländska arbetssökande

Den aktiveringsmodell som regeringen Sipilä infört sedan årsskiftet väcker oro bland arbetslösa både i riket och på Åland. Lagstiftningen är så ny att det ännu inte är helt klart hur modellen kommer att påverka olika grupper av arbetslösa och deras inkomster. Naturligtvis blir den ekonomiska oron stor eftersom de arbetslösas inkomster är låga redan från tidigare. Även på Åland och AMS försöker man finna rutiner för att hantera den nya lagen.

Avsikten med aktiveringsmodellen är att öka sysselsättningen och tvinga de arbetslösa att aktivare söka jobb eller flytta till orter där det finns arbete. Målsättningen att öka sysselsättningen är lovvärd och nödvändig, men frågan är om det ska ske på dessa villkor.

Aktiveringsmodellen har också väckt mycket kritik från människor på landsbygd, från fackens sida och ljudliga protester har kommit från medborgarhåll. Om den arbetssökande söker jobb men inte får dem, sjunker obevekligen arbetslöshetsunderstödet.

Särskilt svårt blir det för dem som är sjuka eller bor i regioner där det inte finns många arbeten att söka. Utbudet på service och arbetsplatser varierar mycket, både regionalt och individuellt.

Lagen slår t.ex mycket negativt för dem som är svåra att placera på arbetsmarknaden, exempelvis människor som är för sjuka för att klara ett heltidsjobb, men som inte heller får sjukpension. Det är min och många andras farhåga att dessa människor kommer att förlora mest. Risken finns att de i högre grad tvingas söka utkomststöd från kommunerna.

Modellen är alltså ett väldigt otympligt instrument för att motivera och hjälpa människor till arbete.

Åland kan genom sin självstyrelse lagstifta annorlunda än i riket. Men vår behörighet sträcker sig till dem som inte är medlemmar i A-kassa. Det betyder att vi skulle ha olika lagar för de som är försäkrade i arbetslöshetskassa och övriga. Hittills har man inte önskat göra en skillnad.

Om inte riksregeringen utvärderar modellen och kommer på bättre tankar, anser jag att vi på Åland måste följa upp hur modellen slår mot arbetssökande ålänningar och deras ekonomi, och i så fall lagstifta annorlunda än i riket. Det blir absurt att i den nya Jämlikhetsrådet, som leds av lantrådet, tar fram åtgärder för personer med små inkomster och samtidigt ha lagar som aktivt försämrar människors utkomst.

Det bästa vore om regeringen Sipilä gör om lagen i skyndsam ordning, så den bygger mer på motiverande insatser än bestraffning. Arbetssökande som kan jobba, vill faktiskt helst av allt göra det.

CAMILLA GUNELL (S)

NÄRINGS- OCH MILJÖMINISTER