DELA

Åk till turkiska gränsen och se misären

Jag är hjärtinnerligt trött på de xenofobiska insändarna från Stephan Toivonen och Daniel Lampinen. Deras långrandiga utfall fyller debattsidorna i det närmaste varje dag.

Det finns intressantare diskussionsämnen. Deras inlägg saknar såväl elokvens som diskurs; istället är deras texter som en LP-skiva som hakat upp sig och spelar samma noter igen och igen.

Dessutom har Toivonen och Lampinen tydligen begåvats med ett kort minne. Det är inte så många decennier sedan Finländare tvingades fly undan krig och elände. Jag minns min Morfar och Mormor som tog emot Finska barn och vuxna i deras hem i Sverige för att hjälpa dem. Säkerligen kan många Finländare/Ålänningar komma ihåg den tiden, eller ha släkt som fick hjälp under krigsåren. Vad skulle Sverige ha gjort? Sagt åt dem att ro tillbaka till Finland?

Ett är säkert, Sverige skulle inte överleva i 5 minuter, om det inte fanns invandrare och flyktingar, som inkorporeras i samhället. Det är de som kör taxi, jobbar i vården och i servicesektorn generellt. Visst finns det rötägg, men det gäller även Finländare och likväl Svenskar.

Toivonen och Lampinen må ha de uppfattningar de har, men nog finns det andra ämnen som kan tas upp. De har rätt, och ska ges rätt, att uttrycka sig i media, men jag föreslår att deras inlägg kortas ned avsevärt av en skicklig redaktör, för att ge plats till andra ämnen.

Föreslår också att Toivonen tar Lampinen i hand och reser ner till den turkiska gränsen mot Syrien och bor där i tält ett tag i misären hos flyktingarna, för att med egna ögon se hur det ser ut. Jag tror att det skulle kunna vara en intressant resa.

Och ni behöver inte svara på det här, det är mitt första och sista inlägg i debatten.

Björn Olsson (invandrare)