ÅHS nya avgiftspolicy
Med denna insändare önskar jag uppmärksamgöra politiker, andra beslutsfattare samt våra skattebetalare på vart man är på väg ,när det gäller ÅHS avgiftspolicy. Det händer en del inom detta område och det är förändringar som ingalunda getts sådan offentlighet att allmänheten skulle känna till dem.
I och med sparkraven inom ÅHS övergick man i början av sommaren till att debitera vissa undersökningar enligt en annan taxa än poliklinikavgiften. Man fattade ett ensidigt beslut att debitera patienter som remitterats från företagshälsovården (=FHV ) till undersökningar som kolonoskopi, gastroskopi, hjärtultraljud, belastningsundersökningar under pågående hjärtmonitorering samt registrering av blodtryck eller hjärtverksamhet . För att nu nämna de vanligaste undersökningarna för vilka läkare från både hälsocentralen och FHV remitterar sina patienter till specialsjukvården. Tidigare betalade alla patienter samma avgift för dessa undersökningar.
Numera betalar fru Karlsson som arbetar i kassan på Sparhallen ca 150 euro för att få sin sjuka mage undersökt med en skopi, då läkaren vill utesluta cancer och kanske bekräfta en magkatarr. Fru Andersson däremot som är pensionär betalar bara poliklinikavgiften som är 27 euro.
Här kan förtydligas att företagshälsovård är en vårdverksamhet som har två inriktningar.
A) Det finns en lagstadgad förebyggande verksamhet, som arbetsgivaren enligt lagen är förpliktigad att ordna för sina arbetstagare. På Åland sköts denna verksamhet av tre företag , så att företagen köper sin service av ÅHS, Medimar eller Cityläkarna.
B) Arbetsgivaren kan även välja att komplettera denna verksamhet med att erbjuda sina anställda sjukvård. Bägge verksamheter har av statsmakten ansetts vara så viktiga, att man via FPA ersätter arbetsgivaren med ca 50 % för deras kostnader. På detta sätt har man fått en välfungerande förebyggande hälsovård som syftar till att minimera arbetsrelaterade risker och skador. Dessutom har den arbetsföra befolkningen kunnat erbjudas ett smidigt vårdsystem för att omhänderta den sjuka arbetstagaren så fort och professionellt som möjligt.
Arbetsgivaren bekostar på detta sätt frivilligt en del av den sjukvård som i annat fall skulle bedrivas inom den offentliga sektorn. Förvisso är det upp till arbetsgivaren att avgöra hur mycket ekonomiska resurser de är villiga att satsa på denna sjukvård, vilket i klartext innebär att enklare undersökningar och prov bekostas av arbetsgivaren medan de mera omfattande tillhandahålls av den offentliga sektorn , som har behövlig apparatur, kunskap och resurser. I praktiken ser man att många företag tagit på sig ett stort ansvar för att ordna även den helt frivilliga sjukvården för sina anställda. Detta innebär att de flesta personer i arbetsför ålder har sin bassjukvård ordnad av arbetsgivaren via ovan nämnda tre företag, vilket betyder att tusentals årliga besök på hälsocentralen , akuten och specialsjukvården på detta sätt undviks.
Ponera att arbetsgivaren av någon orsak anser att de inte längre vill bekosta denna frivilliga sjukvård. De flesta arbetsföra personer skulle i så fall vara tvungna att uppsöka i första hand hälsocentralen för att få sin vård. ÅHS skulle då behöva anställa uppskattningsvis sex-tio nya primärläkare och kanske tjugo sköterskor! Utrymmena skulle inte räcka till, så nya lokaliteter tillkommer. Hittills har ovannämnda scenario inte varit aktuellt.
ÅHS med Peter Rask i spetsen arbetar nu tyvärr för en utveckling i denna riktning. Ingen kan knappast vara av den åsikten att en arbetsgivare skall bekosta fru Karlssons gastroskopi. Alltså är det fru Karlsson själv som anmodas betala 150 euro.
För henne kan det utgöra en summa som gör ett stort hål i hennes budget. Dessutom har hon inte själv haft möjlighet att välja vart hon vill gå då hon har ont i magen, utan hon har som vanligt sökt sin företagsläkare som känner henne sedan tidigare, och där hon får hjälp betydligt snabbare än på hälsocentralen. Ingen av parterna i en patientsituation kan heller förutse vilka vårdåtgärder som kommer att behövas.
Vad tycker ni politiker? Fru Karlsson och fru Andersson bemöts helt olika inom den offentliga sjukvården, trots att de söker för samma åkomma. Trots att de får samma vård, så hamnar den ena att betala 150 euro och den andra 27 euro. Fru Karlsson bestraffas för att hon är arbetsför och betalar skatt på sin arbetsinkomst. Hur är detta möjligt i ett samhälle som utger sig för att driva en jämställdhetspolitik?
ÅHS har i all tysthet infört dessa ekonomiska styrmoment som går emot allmänt vedertagna principer för ett demokratiskt samhälle. ÅHS snyggar på detta sätt till sin budget, och får det att se ut som om man gjort inbesparingar, vilket det ingalunda är fråga om , utan uttag av förhöjda avgifter. Vill ni ålänningar ha det så här när det gäller något så viktigt som sjukvård, som vi alla behöver använda?
Från ÅHS sida har man gjort gällande att man nu täpper till den så kallade gräddfilen till vilken de privata patienterna räknas. Det kan kanske finnas fog för att tillämpa det nya avgiftssystemet på de enskilda, rätt få personer som söker läkare privat , för de är från början införstådda med att varje undersökning betingar ett pris som är högre än på hälsocentralen. Men företagspatienter är inte privata , utan de utnyttjar en sjukvård som har byggts upp med statsmaktens välsignelse för att avlasta den offentliga sektorn och fungera som ett komplement till densamma, eftersom den offentliga inte räcker till och företagens medsponsorering behövs.
ÅHS har även sedan länge tillämpat en strategi som innebär att man nekar patienter från FHV tillträde till vissa behandlingar eller bedömningar. Till exempel togs inte tablettdiabetiker emot hos diabetessköterskan om de hade remiss av företagsläkaren. Genom läkarprotester fick vi en ändring i detta. Ett exempel på att man istället för att satsa mera resurser där det behövs, sätter upp kalla handen i tron att man på det sättet åtgärdar problemet, med följd att patienten kommer i kläm. Just nu har vi noterat att patienter med behov av ergoterapi, sätts sist i kön om de kommer med remiss från FHV. Om denna utveckling får fortgå , och dras till sin spets så kommer vi i framtiden att ha en situation där offentliga sektorn strävar till att erbjuda service endast åt den icke arbetsföra befolkningen !
Politiker, är det detta system ni vill att skall gälla på Åland? Om inte, har ni då något att säga till om, eller sitter ni famnen på förvaltningschef Peter Rask?
Maria Silfverberg
företagsläkare
Medimar
