ÅHS – det svåras konst
Om vi börjar med att en person som är äldre, som är rädd, ser dåligt mår dåligt, inte har smarttelefon eller ens förstår sej på en sådan försöker nå någon form av hjälp ger denna person upp, blir förbannad om den orkar eller lägger sej ner och dör i ensamhet utan att någon inom vården ens visste att någon ville ha hjälp. Så svårt har ett samhälle med 30 000 invånare gjort det.
Det att lita på ÅHS och de som bestämmer över över liv och död på Åland gör en skeptisk. Har månne landskapsregeringen, lagtinget, Posten, Paf och andra avdelningar under landskapsregeringen ÅHS som sin företagshälsovård? Litar man på ÅHS eller går man till privatvården?
Att vara sjuk eller ha någon form av hälsoproblem på Åland innebär att man bör vara frisk för att nå denna så kallade vård. Att besöka akuten innebär en kraftansträngning om man bor i skärgården och måste övertyga någon om att man verkligen behöver helikoptertransport.
En del hälsovårdare värnar om ÅHS ekonomi till den grad att patienten helst ska åka färja om några timmar. Till exempel i Brändö ska man inte ha några hälsoproblem efter klockan 24 och man ska hålla sej själv vid liv tills morgonen ljusnar.
Det är 2020 nu men de som bestämmer över liv och död i landskapet ger ingen nåd. Undrar om man vill införa ättestupan där man förr knuffade gamla och sjuka ner för ett stup mot en säker död , så var man av med dessa.
Skulle fler anlita ÅHS för sin vård skulle inte avgifterna heller öka hela tiden. Dessa grymma avgifter tar hårt på mångas små pensioner och mediciner är dyra samtidigt som FPA är njugga med ersättningar och ingen informerar om vilka sociala rättigheter folk egentligen har.
Sedan talar man om samhällets sociala nätverk. Ska man gråta eller skratta? Bestäm själv.
KURRE I JURMO
