1 500 ”Eiffeltorn” på Åland?
Den 15/9 höll minister Alfons Röblom (HI) vindkraftsinfo. Nyligen läste jag att det skulle diskuteras i lagtinget och nu inte var något ”fluffigt drömprojekt”. Med intresse läste jag meddelandet, men i mina ögon har det inte konkretiserats på något sätt. Åland ska tjäna massor av pengar och det har Åländsk demokrati inget emot. Men hur mycket, av vem och när är oklart.
Det talas om 500 vindmöllor.
Det enda konkreta är att produktionen ska bli 30 TWh; hälften av Finlands elproduktion.
Världens största vindmölla till havs är 7 MW. Då krävs 1 500 möllor, med normal effekt, för att nå 30 TWh. Är det målet för ministerns icke-fluffiga drömprojekt?
De sträcker sig 250 meter över havet; kanske 300 meter totalt. Eiffeltornet är 324 meter. Den totala vikten kan bli 50 ton, per ålänning.
Vingarna är 75 meter och de bör placeras med 750 meters mellanrum vilket kräver 900 km2.
Kostnaden kan bli 20 miljarder euro, vilket är 16 gånger Ålands BNP.
Detta är inte exakta uppgifter, men ministern borde ha haft uppgifter på detta i sitt ”icke fluffiga drömprojekt”.
Vem kommer att tjäna pengar? Behövs åländsk arbetskraft eller åländska företag? Kommer kommunerna eller landskapet att tjäna pengar? Kommer pengarna att fördelas till alla eller blir det som i förra vindkraftsprojektet att ett enda företag blir det enda vinnaren?
Förra mandatperioden godkändes ett litet vindkraftsprojektet, som skulle kosta skattebetalarna 12 miljoner euro under tolv år. Med samma ”ekonomi” skulle drömprojektet” kräva 297 skattemiljoner per år. Ålands skatteintäkter är 283 miljoner per år. Det visar storleken och risken.
Vi måste förhålla oss kritiska till projektet som sådant. Det är bra om det genererar pengar, men vi vill inte ha ett slukhål.
Min fråga till minister Alfons Röblom (HI): Varför kommer detta projekt rädda Ålands ekonomi medan det förra krävde stöd?
Lagtingets roll är att övervaka regeringen. Om minister Röblom varit vindkraftsskeptiker, så hade granskningen varit enklare. Men mot bakgrunden av partitillhörigheten och av de stöd, som utbetalas till vindmöllor, så måste vi alla ställa frågan hur detta projekt kan ge ett ekonomiskt överskott.
Vi har även miljö- och hållbarhetseffekter. Vindmöllorna kan väga 50 ton per ålänning. Hur byggs de? Var? Med dyr och koldioxidfri betong eller med billigare? Vilket material får vingarna? Såg nyligen foton hur glasfibern slits av vingarna då hastigheten är 270km/h. Det är 3 000 vingar, som är 225 km långa. Vissa klagar på mikroplasterna från fotbollsplanen? Vindparken kommer att täcka ytan av 90 000 fotbollsplaner.
Hur görs när livslängden är över? Som förr, alltså det som sjunker kastas i sjön, eller skall allt tas tillvara? Det blir dyrt i så fall. Finns det fonderade medel, eller är det ålänningarna som står för fiolerna?
Det debatteras om det lågfrekventa ljudet från vindmöllorna, vilket ju rör sig långt över havet. Hur långt når ljudet av 1 500 möllor?
I en liten norsk vindpark har 100 örnar dött under tio år. Då kunde 1 500 möllor ge 145 döda örnar per år. Är detta minister Röbloms lösning på örnproblemet?
I Sverige är det ofta försvaret som är emot vindmöllor vid kusten. Vad säger Finland, som ju måste försvara Åland i händelse av krig, om att jaktplanen måste navigera runt 1 500 möllor?
Hur långt kommer de blinkande varningsljusen från 1 500 möllor att synas 24/7 i Ålands skärgård?
Inväntar ett icke-fluffigt svar av minister Röblom.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
