Det är morgon i Amerika igen. Så började inte bara president Ronald Reagans legendariska TV-reklam från 1984, utan det var känslan hos många som vaknade på onsdag morgon efter det amerikanska mellanårsvalet.
Demokraterna hade överträffat sina mest positiva scenarier och tog inte bara makten i både representanthuset och senaten, utan vann också republikanska fästen som Texas, South Carolina, Iowa och Kansas. Kansas som inte sänt en demokratisk senator till Washington på nästan hundra år gör det nu.
Trump förlorade av flera orsaker. För det första har han svikit sina egna vallöften om att inte starta fler krig utan att fixa ekonomin med lägre priser och billigare bensin. På valdagen var bensinpriset i USA högre än någonsin tidigare under Trumps tid som president. Krigen i Iran och handelstullarna mot Kanada, Europa och övriga världen har spätt på inflationen för vanliga amerikaner. Räntorna på nya bostadslån i landet är nu drygt 7 procent.
För det andra har korruptionen där Trump och hans familj uppskattas ha dragit in två miljarder dollar bara under första året som president gjort att många amerikaner oroar sig för att Trump och hans vänner skor sig på allmänhetens bekostnad och att Trump mest fokuserat på att bygga en ny festsal vid Vita huset, nya monument och döpa om saker efter honom. Hans sista valmöte innan tisdagens val hölls framför Washington monumentet i huvudstaden där han nästan uteslutande i en timme talade om hur vacker den reflekterande bassängen och gräsmattorna framför monumentet blivit, efter att han beställt renoveringen av det. Det här är inte något vanliga amerikaner bryr sig om.
För det tredje har många amerikaner oroat sig över utvecklingen i samhället, för landets demokrati, institutioner, splittringen i samhället, det höga tonläget med förolämpningar och bristen på respekt samt att Trump poängterat vänskapen med Putin så mycket samtidigt som han underminerat relationerna till USA:s traditionella allianser och grannländer.
Jag tror att det är viktigt att inte nedvärdera betydelsen av den tredje orsaken. Då jag besökte delstaten Ohio i juli för att träffa gamla och nya vänner var känslan inte som vanligt i USA. Stoltheten och det amerikanska självförtroendet var ersatt med en dämpad känsla, ängslighet och oro över landets färdriktning samt rädsla för hur landets anseende skadats globalt. Vågar vi alls komma till Europa, frågade en parlamentsledamot i Ohios delstatsparlament mig. För många amerikaner var sommarens fotbolls-VM en välkommen paus från det uppslitande, stressande och polariserade samhällsklimatet. Känslan jag fick var ett land som inte hade haft roligt eller känt stolthet tillsammans på länge förrän under turneringen.
Efter VM fortsatte krafterna bygga det som skulle bli tisdagens valresultat. Trump sa självsäkert att alla väljare borde gå och rösta som om han själv hade varit uppställd. Amerikanerna tog honom bokstavligen då valdeltagandet blev högt och man gick och röstade på demokraterna, flera enbart i protest mot Trump.
Valresultatet hängde i luften, men ingen vågade tro på det eftersom Trump, politikens Houdini, gång på gång tidigare undgått politikens fysiska lagar, tills nu. Dessutom har opinionsmätningarna tidigare ofta underskattat Trump, och visat fel. Fel visade de också nu, men denna gång underskattades Demokraterna.
Att resultatet blev en jordskredsseger för Demokraterna och att Trump redan på valnatten accepterade valresultatet gör det svårt för honom att hävda valfusk som han tidigare lyft fram och vilket underminerat tilltron till demokratin. Många republikanska guvernörer som förlorade lovade också stöda övergången till de nya demokratiska guvernörerna.
Det här var oerhört viktigt eftersom det återställer demokratiska grundprinciper och för att det annars hade kunnat blivit farligt på riktigt, och en konstitutionell kris. Att den kommande demokratiska talmannen i kongressen sagt att första uppgiften inte kommer vara att försöka starta en upprivande process om att avsätta Trump är klokt om Demokraterna ska maximera chanserna att vinna Vita huset om två år då amerikanerna nu är trötta på konflikter och drama. Den valkampanjen börjar i praktiken nu med många hugade i båda partier.
Vi ska hoppas att valresultatet kan ge mer stabilitet, bidra till bättre transatlantiska förbindelser och framför allt starkare stöd för Ukraina. Oavsett har det tänt hopp och framtidstro hos många i USA igen, liksom hos alla USA-vänner globalt.
Det kommer bli en intressant tid framöver, vem som ska få skulden och hur republikanerna och demokraterna nu ska hantera läget – då båda partier är splittrade. Viktigast är ändå att snacket om att Trump skulle försöka sig på en tredje mandatperiod, som diskuterades på allvar för två år sedan, nu är helt borta. Mellanårsvalet under Trumps första mandatperiod var slutet på början för Trump. Den här gången är det början på slutet för hans tid som president och hans närmast trollbundna grepp av amerikansk politik.
MATS LÖFSTRÖM
