SÖK
MENY
När EU-kommissionen i början av mandatperioden meddelade att man vill förenkla regleringen var syftet att minska överlappningar och förtydliga EU-lagstiftningen för att stärka konkurrenskraften. Detta är i sig en bra sak med tanke på en fungerande lagstiftning.
Det har dock visat sig att det inte längre handlar om någon förenkling av lagstiftningen, om det ens gjorde det från början. Det handlar om ett fullt krig mot reglering. I skottlinjen finns inte bara klimat- och naturreglering över hela linjen utan också företagens hållbarhetskrav, människors rätt till integritet och digitala rättigheter, regleringen av giftiga kemikalier som skyddar människors hälsa. Listan är svindlande lång.
Samma fälla har även statsminister Petteri Orpos regering i Finland fallit i. Regeringen presenterade nyligen sin egen lista med 40 punkter över EU-regleringar som den anser borde hamna i papperskorgen. Listan omfattar bland annat restaureringsförordningen som ska trygga den biologiska mångfalden, klimatmål, regler om djurens välfärd och reglering kopplad till digitala rättigheter.
Också i den åländska lagtingsdebatten har förslagen på förenklingar uppmärksammats. HI:s Alfons Röblom har flera gånger lyft hur EU-åtgärder beskrivs som ”förenklingar” trots att de i själva verket kan innebära en urvattning av viktig miljö- och klimatlagstiftning. Det är viktigt att känna till att det i Bryssel just nu pågår en avregleringsiver som sker på bekostnad av miljön och de mänskliga rättigheterna.
I verkligheten är Europas konkurrenskraft inte hotad av ambitiösa mål för klimat och miljö, social jämlikhet, välfärd och säkra produkter. Tvärtom är detta europeiska konkurrensfördelar att nu montera ner EU-kraven skulle innebära att dra undan mattan för alla de europeiska och nordiska företag som satsat hårt på att framtidssäkra sina verksamheter. Var i rättvisan i det?
Vill man på riktigt förenkla för företagen så gör man det genom förutsägbarhet, tydligare vägledning, stödtjänster och konsekvent genomförande. I stället har man valt kortsiktig avreglering, som får långtgående negativa konsekvenser. Det försenar och försvårar den gröna och rättvisa omställningen, samtidigt som kommissionens ryckiga agerande skadar marknadens förutsägbarhet och stabilitet. EU:s styrka ligger nämligen i att ett gemensamt regelverk gäller på hela den inre marknaden.
Som världen ser ut i dag finns det ingen anledning för EU och medlemsländerna att sänka ambitionerna. Tvärtom. Europa behöver stärka näringslivets möjligheter att göra också morgondagens affärer genom tydliga spelregler och en konsekvent satsning på den gröna omställningen.
Maria Ohisalo, europaparlamentariker, De Gröna
