DELA

Sven Erik bygger för framtiden

Sven Erik Karlsson fyller 75 år
Namn: Sven Erik Karlsson.
Född: 30 juli 1936.
Bor: I Finström Torrbolstad.
Yrke innan pensionen: Sjöman och byggare.
Intressen: Jakt, fiske, allt som förnöjer livet.
Familj: Sambon Margaretha, sönerna Pierre och Peter.
Födelsedagen: Firas i lugn och ro, kanske ute på Havsvidden.
Om jaktintresset: ”Jag har varit jägare i många år men nu har jag svårt att skjuta ett djur. Jag tror det är åldern, man börjar tänka för mycket.”
När Sven Erik Karlsson i Finström ringer upp Nyan får han en trött reporter att skina upp. Tänk vad en enkel fråga som vägbeskrivningen till hans hem kan göra.
Hur ser ert hus ut?
– Ja, det är snyggt.
Haha, okej. Då hittar jag dig.
– Kommer du blir du nog väldigt förtjust i både mig och huset, säger han efter att ha gett ett par riktmärken på vägen.
Några felsvängningar här och där senare (i avsaknad av gps och Ålands-lokalsinne) kör jag in på hans och sambon ”Maggis” stora gård i Torrbolstad.


Lysande byggverk
Uppmärksamheten styrs direkt till den långa, gröna pråmen framför ladugården. Texten syns på långt håll: SKÄRGÅRDS MYS.
– Nu är den kopplad till traktorn och bara att köra ut, säger en stolt Sven Erik och visar var stegen står.
Bygget har tagit många herrans timmar. Första taget togs på sent 90-tal när han behövde något rejält för att köra ut stora stockar till en holme.
Fraktbåten var tvungen att klara mycket tyngd. Kravet var samtidigt att den höll sig högt över ytan i det grunda vattnet.
En flatbottnad pråm blev perfekt. Och på senare tid har Sven Erik rustat upp sitt verk och gjort om den till en sightseeing-båt.
– Som tack till alla som hjälpt till tog jag med dem ut på en tur. När ska vi fara igen, vart har du pråmen, frågar de hela tiden nu!


Spelade poker
Snart 75-åriga jubilaren är pensionerad byggnadsarbetare och sjöman. Han är bondsonen från Geta som inte intresserade sig för jordbruk. Istället reste han i unga år till Sverige där han stannade i 13 år.
I grannlandet träffade han sina söners mamma, jobbade på Svenska kullagerfabriken, studerade och startade en byggfirma tillsammans med en av sina bröder.
Livet gick bra och kassan fylldes på. Men under vintern 1970 stod han utan jobb.
– Då bestämde jag mig. Jag såg hur mina jämnåriga kamrater levde standardmässigt bra hemma på Åland. Det var inte stora, lyxiga villor som i Sverige, men fullt acceptabelt. Och de levde tryggt och lugnt.
Han tar fram en cigarett.
– Som sjöman spelade vi poker och hade tobak som insats. Ena dagen kunde du ha tio limpor, andra dagen fick du tigga efter en cigarett.


En tillfällighet?
Som gammal byggnadsarbetare vet Sven Erik att det man inte gör färdigt med en gång, det blir aldrig färdigt.
Han beskriver sig själv som noggrann i allt han gör.
– Jag har byggt många hus och jag tror ingen tyckt att jag har gjort något fel. Jag försöker bygga åt andra som jag själv vill ha det. Det har nog gett resultat det.
En dag för länge sen (minst 23 år i alla fall) frågade en byggarkollega om han ville hjälpa till att bygga en stuga i Torrbolstad.
Nej, jag har så mycket nu, svarade Sven Erik. Denna pratstundens tisdag står vi på parets tomt, utanför samma stuga tillhörande sambon Margaretha.
– Inte visste jag att jag skulle hamna här sen. Underligt.


Drömbild
Några lanternor och andra småsaker, sen ska pråmen sjösättas. Det blir en tur med byborna lite längre fram, med långbord och middag. Men något kalas på 75-årsdagen blir det däremot inte.
– När jag fyllde 60 var vi 120 personer. Herregud, det var så jobbigt. Jag stod där och bara skakade. För Maggi var det ju värst, säger han och tar demonstrativt fram händerna för att visa på stressen.
Förstås med en glimt i ögat.
Nej, den här gången blir det kanske en tur till Havsvidden där han själv byggt uteserveringen.
– Jag har många minnen därifrån. Yngsta sonen var hovmästare där.
Pråmen på gården ska så småningom gå vidare med försäljningen av Sven Eriks byggbolag. Kanske, kanske kan det i framtiden bli en riktig sightseeing-färja på Åland.
– Men jag måste ju göra den känd först!
Sen, när alla måsten är bortblåsta, ska Sven Erik bara ta det lugnt.
– Tänk dig en dag i augusti, sitta i en båt mitt ute på vattnet när det är alldeles spegelblankt. Så ser du när dagsöringarna hoppar. Det är min drömbild och så ska det bli.

Cecilia Lindvall

cecilia.lindvall@nyan.ax