Stefanie är tillfreds med livet
Stefanie fyller 40
Namn: Stefanie Knutsdotter Grüssner Andersson.
Född: Den 27 april 1971.
Bor: I Jomala Kalmarnäs.
Yrke: Fritidspedagog på Bullerboda i Lemland.
Familj: Maken Tony Andersson, barnen Julina Grüssner, 9 år, och Lucas Grüssner, 6 år, pappa Knut och mamma Ingrid Grüssner och syster Susann Cosgrove.
Födelsedagen: Firas i efterskott i sommar på grund av resa. Den 16 juli från kl 18.00 är det öppet hus i Kalmarnäs. Stefanie lovar att bjuda på kondisbuffé.
Trygghet och familjen är de viktigaste ingredienserna i Stefanies liv. Hon säger själv att hennes tillvaro är lugn och stilla – i alla fall tills många saker händer på en gång.
– Så har det alltid varit för mig. Livet flyter på som vanligt och sen händer det massor!
Hon och hennes man Tony träffades ungefär ett år innan de bestämde sig för att bygga hus i Jomala Kalmarnäs 1999. Och ganska tätt inpå husbyggandet skaffade de sitt första barn.
– Jag var ganska uppe i det blå kan jag tänka så här i efterhand. Barn och husbygge samtidigt är inte något jag rekommenderar, men det kändes rätt från början och nu har vi vårt drömhem.
När de träffades bodde ”Steffie” i en lägenhet i Mariehamn, men eftersom hon inte kunde bo kvar bestämde de sig för att flytta ihop och bygga hus i närheten av Tonys föräldrar.
– Det blev en kompromiss. Jag kommer från Godby, men skulle jag dra med Tony dit till min släkt skulle bli katastrof, säger hon och skrattar.
Syns och hörs
Hon beskriver släkten Grüssner som stor och uppseendeväckande.
– Vi syns och hörs. Tonys släkt är raka motsatsen, så det var en bra lösning att bygga hus här. Vi cyklar med barnen in till staden och har nära till badplats på somrarna. Vi har också fått mycket hjälp av Tonys föräldrar och snart flyttar hans lillebror med familj hit.
Släkten betyder väldigt mycket för henne. Hon umgås mycket med sina kusiner, mycket tack vare farmor Anna-Greta Grüssner, som Steffie beskriver som spindeln i nätet.
– Jag tror att vi träffas mer är andra släktingar gör. Farmor var alltid närvarande och lärde oss hur viktig familjen är.
Anna-Greta skulle ha fyllt 100 år i veckan och då samlades de vid hennes grav för en minnesstund. Steffie har också tatuerat in sin farmors namnteckning på ena armen.
– Namnet Grüssner betyder mycket för mig. För mig innebär det att man håller ihop och har en bra gemenskap.
Hon hittade en gammal kvittens som Anna-Greta skrivit under och valde att tatuera in efternamnet så som hennes farmor skrev det.
– Det kändes fint och är en del av min identitet, säger hon.
Steffie la till sin makes efternamn vid vigseln, men deras barn heter Grüssner i efternamn.
– Också det var en skämtsam kompromiss. Eftersom vi bor nära Tonys familj ville jag att barnen skulle få mitt namn, jag var väldigt påstridig med det. Sen får de så klart byta när de blir äldre om de vill.
Geggar med choklad
När hon inte jobbar får hon positiv energi från träning eller musiken, som också är viktiga inslag i hennes liv. Hon spelar piano och har också sjungit mycket i kör.
Hon menar att det var oundvikligt att bli musikalisk eftersom hennes pappa Knut var musiklärare. Fast det dröjde innan hon lärde sig uppskatta det.
– Som lärarbarn gjorde jag revolt. Jag tyckte musik var onödigt att lära sig, snodde pappas musikprov och kopierade upp dem åt hela klassen, säger hon och skrattar.
När familjelivet blir för monotont planerar hon in en längre resa. Steffies födelsedag kommer att firas i Hamburg och familjen kommer att bo hos hennes morbror.
– Vi ska göra sånt som man gör i en storstad. Fika, shoppa, gå på kafé och bara vara!
Det kan hända att Steffie lagar en födelsedagstårta också. Vid sidan av sitt yrke som fritidspedagog är hon också utbildad bagare och konditor.
– Jag älskar att laga mat och jag har mitt eget bageri i garaget, så det kan hända att jag vispar ihop något.
Egentligen tycker hon att just tårtor är tråkigast att göra.
– Jag vill hellre tillverka praliner. Och julen älskar jag, då står jag ofta och geggar med choklad.
Kaffe och drömmar
Steffie har tidigare jobbat som dessertmästare för sin kusin Ella Grüssner Cromwell-Morgan på Kvarnbo gästhem.
– Jag har ett jättestort intresse för bakning som har legat latent och det väcktes till liv då. Jag tror att det kommer från min farmor som hade eget bageri. Så Ella uppmuntrade att söka till konditorlinjen på Ålands hotell och restaurangskola.
Sommaren 2008 blev hon färdig konditor och drev kaféet Uffe på berget tillsammans med Laura Gäddnäs. Tony fick sköta ruljansen därhemma medan Steffie arbetade tio till femton timmar om dagen.
– Jag åkte hem på kvällen, åt middag och åkte tillbaka igen sedan. Eftersom vi bakade allt själva måste vi börja fyra-femtiden på morgnarna.
Nu ligger Steffie konditorverksamhet på sparlåga. Hon tyckte det blev svårt att hitta en bra form för sin verksamhet och känner att hon vill finnas till för barnen just nu.
– Min yngsta ska börja skolan och jag vill finnas tillgänglig och kunna ge dem trygghet.
Men hon drömmer om att öppna ett kafé med vinbar och chokladprovning.
– Att kunna ge folk smakupplevelser är härligt. Jag tycker om att se folk som smakar och nästan exploderar för att det är så gott!
Hon går däremot inte med långa steg till sitt nuvarande jobb, snarare tvärtom.
– Jag trivs väldigt bra, får samtala med barn, kan vara utomhus på dagarna och slipper jobba kvällar och helger. Dessutom ger det mig väldigt mycket att få gå och drömma lite.
Hon funderar en stund.
– Allt har sin tid. Jag ska förverkliga mina drömmar när jag blir stor…
