Sisa – stormorsa som vill ha husbondsvimpel
Sisa fyller 10 – eller 40
Namn: Sisa Marie-Louise Långkvist (är döpt till M-L men lade till/registrerade det namn alla använt under hela min uppväxt när jag förnyade passet för 8-9 år sen).
Född: Långåminne, 27 km söder om Vasa, kl. 2.40 den 24.2.1972.
Bor: I ett renoverat torp/hus från 1924 nere i Sund Delvik.
Yrke: Hostmaster – Supporttekniker (utbildad informationstekniker vid Vaasa Polytechnic).
Intressen: Gillar att röra på mig, simma, skida, cykla, gå långa promenader. Klippa gräsmatta går också an. Skriver dikter, bloggar när jag hinner och gillar att spela WordFeud. Och älskar att baka. Har oftast något gott i frysen och testar gärna nya recept. Hemlagad glass är en specialitet.
Familj: Sambo Matias Mattsson, barnen Alice, 5 år, Axl, 2 år, Kenneth Marins, 21, Chris Marins, 20, Kim Marins, 16, och Kevin Marins, som skulle ha varit 18 år (han blev bara 1 år 23 dagar 12 timmar och 5 minuter). Jag har dessutom två äldre och tre yngre syskon och 13 syskonbarn.
Födelsedagen: Firas i enkelhet med tårta och irish coffee-parfaît på söndag.
1) Hur är det att bara ”fylla år” vart fjärde år?
Lite roligt har det ju varit, innan skottdagen flyttades till det mera naturliga 29 februari.
Det enda man såg att det var skottdag på var att Matias hade namnsdag den 24 alla andra år utom på skottåret när namnsdagen flyttades fram en dag.
Firar
Hur brukar du fira?
När jag var barn/yngre firades jag, av hela tjocka släkten, alltid tillsammans med min storebror. Han fyller år 1 mars och vi är alltså jämnåriga i fem hela dagar. Gissa om jag mobbat honom för det 🙂
Vi gick dessutom i samma klass hela lågstadiet och på nian. Det är många som fortfarande tror att vi är tvillingar. Det hade vi också roligt åt som barn, och vi rättade inte dem som tog fel heller.
Eftersom jag gillar att hålla kalas, av den enkla anledningen att det då finns många som kan provsmaka/äta det jag bakar och för att jag tycker om att träffa/umgås med släkt och vänner, brukade jag hålla ordentligt kaffe-kalas åt mina föräldrar, syskon med bihang, farmor och alla nära och kära som ville komma medan jag bodde i Österbotten. Numera blir det inte så mycket kalasande. Det är mera när barnen fyller år som man försöker få till ett hejdundrande kalas. Tiden räcker heller inte till alls på samma sätt som för 20 år sen.
Ibland undrar jag hur det gick till. Förr kunde jag ta en bulla-påse och barnen i bilen och sticka iväg till någon väninna på kaffe, nu måste man ringa före och boka in dag och tid för att det ska gå att träffas.
Allt var inte bättre förr men det känns som om tiden räckte bättre till då. På något märkligt sätt.
Avbytare
2) Hur hamnade du på den plats i livet du är på nu vad gäller jobb/familj/annat?
Det vanliga, jobbet förde mej till Åland i månadsskiftet februari/mars redan 1994.
Jag fick jobb som ringavbytare i Mångstekta-Listersby-Gesterby och tog familjen med mej. Min dåvarande make var permitterad för andra vintern i rad och yngsta sonen blev döpt samma dag som jag blev uppringd om att jag fått jobbet.
Efter några år som avbytare fick jag deltidstjänst som lantbrukssekreterare i Sund och började knacka in stödansökningar dag som natt. Efter ett år och tretton uppdateringar av programvara ville jag veta hur datorerna egentligen fungerar och varför det var så krångligt att få det rätt.
Jag satte mej på skolbänken igen samtidigt som äldste sonen började ettan.
Efter fyra år, en skilsmässa och en tradenom-examen i Informationsteknik återvände jag till Åland och fick jobb som data-administratör på Ålands vårdinstitut.
Det fanns mycket att göra och jag fick handledning och hjälp av en trevlig data-tekniker ifrån Rox/Anite.
Jag brukar säga att jag hittade min sambo vid en server i en skrubb på Vårdinstitutet… det stämmer kanske inte riktigt men det var där vi träffades och han lämnade efter sig en hög med installationsskivor och det var tack vare dem vi träffades igen, privat, och det mitt i allt blev ett par av oss sommaren 2003 (min äldsta son blev 13 den dagen vi träffades, igen, 6.6).
Sen har det snurrat på. Vi köpte hus (på mina föräldrars 35-åriga bröllopsdag) den 27.7.2005 och det höll sambon och hans pappa Kalle på och renoverade under 3,5 års tid. Barn fick vi också, Alice satte fart på oss hösten 2006 och vårvintern 2009 kom nästa solstråle Axl .
Problemlösare
3) När trivs du som allra bäst?
En solig sommardag ute på stugan i Geta. Det är långgrunt och sandstrand, nära till bastun och ingen behöver vara rädd för att drunkna. Allt är bara lugnt och stilla och sakta när vi är där ute.
Annars gillar jag att lösa problem, klura på saker och fundera på hur man gör saker och ting bättre/lättare/enklare/smidigare. Teknik och tekniska prylar har alltid fascinerat mej. När videon kom var det jag som satt och programmerade och klurade ut hur den skulle användas. När mina föräldrar byggde ladugård och fick rörmjölkningsanläggning var det jag som stod där och lärde mig hur alla vippor skulle svängas, när och hur och vilka knappar som skulle tryckas på i vilken ordningsföljd.
Vetgirig, gillar onödigt vetande och läser allt möjligt skräp bara för att det är intressant. Visste du att den finlandssvenska flaggan (röd och gul) fördes fram som hela Finlands flagga vid självständighetsförklaringen 1917?
Jag är en ensamvarg som gillar sällskap. Ibland. När jag själv väljer att ha sällskap.
Husbondsvimpel
4) Vad ser du fram emot? Nästa vecka? Nästa sommar? Om tio år?
Jag ser fram emot att få hämta hem min 16-åriga dotter nu på lördag. Det blir tårta och glass och en hel vecka att njuta. Sen ska hon skjutsas hem till sin pappa igen. Det gör lika ont nu som när hon var 6 år och jag tvingades bära henne gråtande ombord varannan månad.
Förhoppningsvis blir det en lång och skön sommar, det uppskattas av alla i familjen, och vi får kanske gräsmattan runt vårt hus klar. Till slut. Jag drömmer om en flaggstång med en husbondsvimpel ifrån Österbotten.
I planen finns också ett bröllop någonstans på andra varmare breddgrader nästa vinter och ett 40 40 bröllopskalas sommaren 2013.
Om tio år har jag gjort en hel svensk klassiker, jag har fått min reuma-diagnos klar, skrivit min biografi och jag jobbar antagligen kvar som hostmaster eller något annat intressant på Ålcom. Tror jag.
Jag önskar, hoppas och tror att mitt liv i fortsättningen/framtiden kommer att vara lugnt och skönt. Spänning är något jag har haft så det räcker till och blir över av.
Fixar fikabröd
5) Sänd en hälsning till jobbarkompisen som är född exakt samma dag som du.
Grattis och lycka till på din dag.
Lev och njut som om varje dag räknas. För det gör den ju. Livet lever vi här och nu, inte i backspegeln och inte i framtidsplanen utan just här just nu.
Ta hand om dej, barnen och frugan.
Vi syns sen igen efter semestern.
Och du, jag fixar Budapestrullar åt jobbarkompisarna i år.
Kiki Alberius-Forsman
