Rörstorps – och Guds – glädjeapostel
Namn: Bengt Göran Grunér.
Född: Den 8 november 1960 i Vårdö Grundsunda.
Bor: I Lemland, i Rörstorps gamla folkskola.
Yrke: Arbetar vecka/vecka som byggnadssnickare och predikant i Pingstkyrkan på Åland.
Familj: Fru Arja Grunér, född Rihu. Döttrarna Tabita, 28, och Deborah, 24, från äktenskapet med Eija, som avled 1994, samt barnen Daniel, 14 år, Thomas, 12 och Rebecka, 8 år.
Födelsedagen: Först hålls öppet hus på lördag den 6 november i skolsalen i Rörstorps skola mellan klockan 12.00 och 16.00. Senare samma dag blir det nostalgikväll med andliga sånger i pingstkyrkan i Mariehamn med början 18.00.
– Födelsedagen ska firas rejält, säger Bengt. Livet består av så mycket vardag så vi behöver fest när tillfälle ges.
Båda tillställningarna är öppna för alla som vill komma. Jubilaren undanber sig blommor och presenter. Ett bidrag kan däremot lämnas till arbetet bland romerna.
– Öppethus-festen i Rörstorp har ett tema. Det lyder ”kan man ha roligt utan alkohol – upp till bevis!”
En glädjesprittande gosse ska till att fylla 50. Eller är det 35?
Han själv räknar åren med Jesus. Då blir det 35, han blev frälst som 15-åring. Det har varit glädjefyllda år, trots kriser och tragedier.
Han tar emot på trappan till sin kära gamla skola från 1909 och vill först visa sin bulligt röda Merca från 1959.
Snart inser man att Bengt Grunér är en glädjens förkunnare.
– Gud har gett den åländska mannen tre ting. Det är fåglarna, för att glädjas åt sången, det är kvinnan, att förundras över – hon är en spännande utmaning och välsignelse – och så barnen att leka med.
Bullerby i Vårdö
Bengt Grunér växte upp i Vårdö Grundsunda, i Bullerbymiljö enligt honom själv. Pappa Ole var byggmästare och mamma Maj-Britt mestadels hemma med de tre pojkarna, Bengt är mellansonen.
Först var det skola i Vårdö by, sedan i Godby högstadium.
– Tänk att vi faktiskt hade 2,5 timmars restid varje dag, minns han. Det var taxi och färja och skolbuss och så samma sak, fast tvärtom, varje eftermiddag.
Bengt hade inte ens fyllt 16 år när han började första anställningen. Det var på Tryckcenter i Norrböle som tryckte biljetter i tusental till Vikingbåtarna. Han stannade fem år där och var vid det laget färdig typograf.
Liv med Gud
Mötet med kolportören, alltså den resande bokförsäljaren, Albin Johansson blev livsavgörande för den 15-åringen Bengt. Albin var en färgstark person, välkänd i skärgården, som en andlig förkunnare. Han hade sålt alla sina kreatur för att resa runt, sälja andlig litteratur och tala om Jesus.
Sedan den tiden är trosfrågorna det största i tillvaron för Bengt.
– Jag förstod redan då att jag skulle få ett bra liv med Gud, konstaterar han. Hans visdom är så mycket större än min. Därför är Guds ord mitt rättesnöre, mer än tidens anda.
Sju år tillbringade Bengt i Österbotten som resepredikant, evangelist och ungdomsledare. Det var aktiva år som nygift.
– Vi hade Närpes som bas, men ofta nog blev det så att slipsen var i Vörå, skorna i Närpes och kavajen i Vasa…
Andligt klimat
Han funderar över skillnaderna mellan det andliga klimatet i Österbotten och på Åland.
– Här på Åland är attityden ”jag satsar på framgång och karriär och jag klarar mig själv” och vi religiösa har nästan fått en sektstämpel. I Österbotten satsar också många på framgång och karriär, men de behåller samtidigt sitt andliga intresse. Där är det naturligt att vara troende.
1988 köpte familjen Grunér Rörstorps gamla skola tillsammans med familjen Hämäläinen.
– Vi samäger. Det fungerar riktigt fint.
Samtal i taxi
Småningom blev kris i äktenskapet.
– Hon hittade sin drömprins, säger han i dag. Detta gav mig en chans att plugga vidare inom teologin, en dröm jag haft länge. Jag gick tre år i Församlingen Arkens bibelskola i Kungsängen. Det var rena själavården för mig. I Sverige fick jag också förverkliga en annan pojkdröm, nämligen den att köra taxi i en storstad.
Man kan förstå att Bengt trivdes med alla möten i taxibilen. Han träffade allt från gamla damer med rullatorer som skulle till djurkyrkogården och sätta blommor på kattens grav till festgäng sena nätter, roligt glammande ibland, totalt utflippade ibland.
Han fick instruktioner att aldrig inleda ett samtal och att aldrig diskutera politik eller religion.
– Men Jesus är så mycket mer än religion, så nog blev det en del intressanta diskussioner människa och människa emellan. Många saknar i dag existentiella samtal. En främling ett kort möte verkar vara rätta sättet för många att få en chans att sortera något bland livets stora frågor.
Gudsomsorgen
Sedan var det dags för livets andra stora kraschlandning. Den tidigare hustrun avlider, 31 år gammal.
– Jag var beredd att resa till tvåmiljonstaden Minsk, men i stället för två miljoner själar fick jag ta hand om två människor, nämligen mina döttrar då 11 och 7 år. Och återigen fick jag bekräftat att de närmaste är de viktigaste.
Småningom anställdes en barnflicka för döttrarna och grannfamiljens barn.
– Hon hette Arja. Hon skulle stanna en sommar. Nu är hon min hustru. Så enorm är Gudsomsorgen!
Njut-renoverar
Som den njutningens man han är njuter han också av arbete. Han visar sina händer.
– Det ska vara valkar här! Jag är rädd för att få rena mjuka händer. Det är som en arbetshandske, alltid är på plats.
Det är med kroppsarbetet han kopplar av. Han renoverar gamla hus och har ena dotterns bostad, en gammal tingsgård i Saltvik Rangsby, som ett evighetsprojekt.
– Jag älskar att ha mycket att göra. Byggande ska vara en tid av hög livskvalité, inte bara någon nödvändigt ont man tar sig igenom och ramlar ihop av trötthet när målsnöret är nått.
Rumänienresor
I arbetet i pingstförsamlingen har han engagerat sig för de romerska familjer som kom för en tid sedan.
– De är utfattiga och far illa. Vi togs på sängen och blev omskakade här på Åland när de kom hit. Men det förde det goda med sig att flera församlingar och sociala instanser fick lära sig samarbeta.
Det har blivit flera resor till Rumänien efter det. Bengt har sett en hel del elände, men kan nöjt konstatera att barn orkar ha drömmar om en bättre framtid också i de värsta förhållanden.
Herren räcker
God och glad nästan alltid alltså, det är 50-åringen Bengt, det. Men glädjen spritter inte alltid lika mycket.
– Jag känner mig tio år äldre varje höst och föryngras igen tio år på våren. I november blir jag deppig. Det är mycket suckande och rörande i kaffekopparna om mornarna. Jag blir småtråkig och halvsur. Men då brukar jag tänka att Herren är med mig nu också. Han räcker och delar allt.
