Rita landade i Sund Sibby – i 18:e huset
Rita Berglund, 60 år
Namn: Rita Birgitta Berglund, född Wede.
Född: Den 3 april 1950 på Frösön i Jämtland i Sverige.
Bor: I Sund Sibby.
Yrke: Lärare.
Familj: Make Bengt och sönerna Perolof, Johan och Mikael. Perolof har en son Tristan och Johan har en sambo Erika och en dotter Zafira.
Födelsedagen: Firas inte, är bortrest. Men eftersom maken Bengt fyllde 60 i fjol och Johan fyller 30 i höst, så blir det en sommarfest för de närmaste vännerna och släktingarna i sommar.
Rita Berglund bodde i 17 olika hus i norra Sverige – nu har hon hunnit bo 33 år på samma ställe. Sund Sibby är hennes hem, där finns man och en icke helt utflugen son, 20 kor, två labradorer, Mimmi och Dina och ett antal katter därtill.
– Jag tror det är bra att flytta ibland, man får tillfälle att slänga saker man inte behöver och man får en chans att börja ett nytt liv.
Stjärnögd
Det var inte självklart att Rita skulle bli lärare. Ett tag drömde hon om att bli astronom. Hemma i garderoben står en stjärnkikare hon inte riktigt lärt sig använda ännu, men hon drömmer om en tillbyggnad på huset, ett torn för stjärnskådning.
– Vi har det bra med ljuset i Sibby, det är tillräckligt mörkt där på kvällarna för att se på stjärnor.
Trivs jättebra
Rita har alltid trivts med barn och hon fick tidigt höra att hon hade lätt för att handskas med dem. Hon utbildade sig vid lärarhögskolan i Gävle och var färdig lågstadielärare 1971.
– Man lär så länge man har elever, konstaterar hon glatt.
Senare, på Åland, läste hon in mellanstadiet på sommarlov och andra lov och sedan följde en rad lärarjobb, med början i Hammarland Sålis och Sund Mångstekta.
– Jag har varit på Naturbruksskolan också, där trivdes jag jättebra. Och i Södersunda, där trivdes jag jättebra. Nu är jag på Vårdö skola och trivs jättebra.
Åtta år i Vårdö
Det låter som hon trivs med sitt arbete. Till Vårdö kör hon bil fram och åter varje dag. Det blir många timmar i bilen med tiden. Töftöfärjan är hon mer än välbekant med vid det här laget.
Hon räknar efter och får det till att hon jobbat åtta år i Vårdö nu.
– Jag har haft vikariat i de flesta andra skolor på Åland också. Skolbarnen är fina att ha att göras med. Och de flesta föräldrar är bra.
Flytt till Åland
Pingsten 1977 hände det avgörande saker. Rita var på en kort Ålandsresa.
– Mina föräldrar hade just skilt sig, mamma bodde hos mig och allt var dystert och trist. Syrran tog hand om mamma en helg och rekommenderade en tripp över till Åland. Jag hamnade på Park. Jag var så trött att jag knappt visste var jag var – var det Öland eller Åland eller?
Det var då Han, med stort H, dök upp. Redan till julen gifte hon sig med sin Bengt. I maj nästa år föddes äldste sonen. Hon tvekade aldrig att flytta till Åland.
Inte feminist
I åtta år var Rita medlem av jämställdhetsdelegationen. Hon trodde sig först vara jämställd, men fick lära om.
Vivan Nikula lärde henne massor, intygar hon.
– Men jag såg tidigt att det var stor skillnad mellan pojkar och flickor i skolan. Jag har alltid kämpar för de svaga, jag gillar verkligen starka tjejer, men jag ömmar för svaga killar som inte vågar stå på sig.
Är du feminist?
– Nej. Jag kämpar för de svagare och ibland är det killarna. Men jag är emot könsrollerna. Min syn på jämställdheten är att alla ska få vara som de är.
Ungdomar otrygga
I politiken behövs fler kvinnor, tycker hon. Men hon inser att det kan vara jättesvårt för yngre kvinnor att komma in i de politiska lägren där männen härskar och innerst inne har svårt att acceptera att tjejerna tar plats. En del försöker men tappar lusten.
– Aldrig att jag ställer upp en gång till, har hon hört unga kvinnor säga som varit aktiva i politiken men lessnat.
Själv brinner hon för centern, där hon sitter med i partistyrelsen. I centern är det, enligt henne, högt i tak. Hon sitter med i Sjömansskolans direktion, i Godby högstadieskolas fullmäktige och är suppleant på flera andra förtroendeuppdrag.
– Det viktiga nu är att ungdomarna får trygghet. De som är unga i dag lever i en så otrygg värld.
KIKI ALBERIUS-FORSMAN
