Pär-Olof fortsätter brodera folkdräktshättor
Namn: Pär-Olof Jansson.
Född: Den 24 juli 1932 i Jomala Gölby.
Bor: På Norrgårds i Gölby.
Yrkesliv: Föreståndare för Ålands hemgård.
Familj: Sonen Reg-Alexander von Wetter Rosenthal med hustru Ulrica och fyra barnbarn.
Födelsedagen: Firar med mottagning och med utställning av textilier, tavlor med mera på Hemgården på födelsedagen den 24 juli mellan klockan 13.00 och 17.00. Pär-Olof ska baka etthundra portioner Ålandspannkaka och nu hoppas han att det ska räcka till. Han önskar sig inga presenter utan hellre pengar till en ny dammsugare till Hemgården. Blommor tar jubilaren däremot emot, men bara sådana som vuxit i naturen.
”Håller du på det gamla tillräckligt länge, då blir du till slut hypermodern.”
Citatet är biskop emeritus Martin Lönnebos, som också påstått att han kände sig som 800 år.
Pär-Olof Jansson står i entrén till Ålands hemgård och visar den jättelika röjkronan i taket i vackra färger, gjord av röjvass och tidningspapper. Kronan kommer från midsommarstången i hembyn Finström Bjärström, men kunde lika gärna vara tagen ur ett trendigt hemma-hos-magasin från New York, årgång 2012, eller kanske 2013.
Pär-Olof är modern igen. Och med tanke på allt han uträttat är det rimligt att tro att han fyller 800 år, snarare än 80.
– Om man lyssnar på gamla människor klarar man opp det mesta, säger han.
Han pratar på bra. Och han har att berätta.
Broderad hättor
Inför födelsedagen har han samlat prylar från sin levnad i Hemgården. Vi dyker ner bland broderade hättor, en del har han själv broderat och sytt ihop. Han är fortfarande med i syföreningen.
– Jag gjorde fem färdiga till midsommaren, det kändes liksom i halsgropen det.
Han blev rörd. Det är inte konstigt.
Redan 1951 var han med om att bilda folkdräktsrådet som efter mycket arbete gett ut en bok om Ålands folkdräkter. Själv har han hittat mönster från gamla gårdar och uthus, där han samlat ihop, tagit tillvara och kunnat rekonstruera folkdräkter. Material har i säckvis förts till Ålands museum.
Tobakspungar
Pär-Olof berättar om ”Kulla-rött”, om brudkronor, (han har tillverkar åtta stycken) om festliga bröllopsfanor, om levande blommor som dekoration i kyrkorna, om brödspett, om brudhimmeln som skyddar brudparet från onda makter. Och mycket mer.
När Ålands museum skulle arrangera en utställning med folkdräkter för några år sedan var det förstås till Pär-Olof man hörde av sig.
– Vi kan stolt berätta om vårt ursprung när vi ser våra folkdräkter. Två Finströmsdamer kom till utställningen och de började faktiskt gråta. De grät för att de själva aldrig haft råd att skaffa sig folkdräkt.
Pär-Olof berättar om sömmar, finbroderier, veck i halslinningar, och tobakspungar som flickorna broderade och gav till fästmannen som ett ”ja” på ett frieri.
– Det man sätter ner arbete på det uppskattar man, konstaterar han.
Han har också hållit kurser i linhantering, som börjar med sådd och slutar med vävning.
– Ull blir mull, lin blir gull, minns han.
Så lärde de gamla honom. Han har alltid lyssnat på de äldre.
– Det vart klunsar i linet, men det vart vackert tyg av det klunsiga garnet.
Midsommarstång
Pär-Olof har en gång diskuterat midsommarstänger med landsprosten och skriftställaren Valdemar Nyman.
– Han lärde mig att man aldrig någonsin ska sätta dit något som man inte kan förklara.
Sedan visar han Hemgårdens midsommarstång och en symbol i toppen.
– Du ser själv, staketet där, det symboliserar generationernas gång. Solen fortsätter att gå upp och ner trots att människor dör. Det föds nya som tar över. Visst är det vackert!
Symboler
Jo, förr var midsommarstången viktig på ett annat sätt, nu är den ”bara” vacker och en symbol som binder människor samman. Åsikter om hur midsommarstängerna ska prydas och kläs har han förstås och han tycker att varje midsommar borde någon i arrangörstruppen berätta om symbolerna i stången.
– Synd att stången brast i stan. Det hör till traditionen att i förväg kolla om stången är rutten. Kanske glömde man det. Det ska också finnas en reservstång utsedd ute i skogen, redan i god tid.
Hemgården
Pär-Olof är både ordförande och föreståndare för det privata äldreboendet Ålands hemgård. Han var med från starten 1972 och under alla år har han arbetat gratis.
Numera bor 36 personer i Hemgården, både äldre och nyinflyttade ålänningar, samt fem katter – en är 28 år gammal – och ett par hundar.
– Vi har boende här från Rumänien, Sri Lanka och Iran. Jag brukar förklara för dem att förr flyttade ålänningar till Amerika och säga att det i dag är vår uppgift att ta emot dem som flyttar hit.
Pär-Olof trivs med sällskapet. Tidigare har det spelats teater i huset, en pjäs handlade om Estlands historia, en annan om hur det är att bli gammal och bortglömd, och det hålls både sångstunder och dans till dragspel emellanåt.
– Jag är här från halv nio på mornarna till framåt fem på kvällen. Det är roligt att vara här. Jag brukar tänka att det finns mycket kvar att göra och att det är bra att se att man ännu behövs.
Päronlåda
Pär-Olof var bonde en gång i tiden. Han har varit anställd vid Ålands vatten och han har guidat grupper på Ålands andelsslakteri.
Matkultur – det är ytterligare ett intresseområde som han både brinner för och har lång erfarenhet av.
– Förra året när det var Öppna gårdar bjöd vi på päronlåda med rökt fläsk efter Agnes Mattsson från Västansunda – och oj var det var populärt. Nästa gång blir det pärongröt med smöröga. Och så ska vi berätta om kalasdukar.
Maten helig
Så sent som i våras stod han, som en exotisk genuin skärgårdsgubbe, och serverade Ålandspannkaka till hundratals och åter hundratals nyfikna besökare på en mässa i London.
– Vi äter kulturmat här på dessa avlägsna holmar, vi äter Ålandspannkaka och svartbröd.
En dröm är att hinna skriva en kokbok med äkta åländsk gammaldags matkultur.
– En riktig matmor är noga när hon sysslar med maten. Hon hanterar den som vore den helig. Och det är ju just vad den är.
Varför ska vi bry oss om traditioner?
– Våra förfäders levnad är vår plattform. Ett liv utan kultur blir bra fattigt.
Vad är roligast av allt?
– Det är barnbarnen.
