Nu lever Katarina på minnena
Katarina Mattsson fyller 100
Namn: Katarina Johanna”Kajsa, Karin” Mattsson, född Karlsson.
Född: Den 30 oktober 1910 i Saltvik Germundö.
Bor: På Hammargården, Hammarland Kattby.
Familj: Änka sedan tjugo år tillbaka efter Uno Mattsson, åtta barn, 26 barnbarn och 52 barnbarnsbarn.
Födelsedagen: Kalas för släkten hålls lördagen den 30 oktober. Jubilaren undanber sig annan uppvaktning, men den som så önskar får gärna skicka ett gratulationskort.
Vi får sitta en stund hos Katarina Mattsson. Hon kallas också både Kajsa och Karin. Kärt barn har många namn. Vi frågar, och helst vill hon att vi skriver Katarina, så för oss blir det Katarina.
Hon utstrålar lugn och tillit. Hon säger sig ha lite krämpor, hon tar sig till matsalen i Hammargården med hjälp av rullstol och ägnar annars stor del av tiden åt att bara vara. Det verkar hon vara helt nöjd med.
Bra minne
Snart ska hon fylla 100 år, men minnet är det inget fel på. Hon rabblar upp barn och barnbarn som ett rinnande vatten.
– Jag lät dem bära ut tv:n, säger hon. Jag saknar den inte. Och radio är jag också utan, den bara skriker. Jag ligger mest här och vilar.
Hon lever med sina minnen, det är tydligt. Kanske är det lugnet, friden, tystnaden och den vackra utsikten över skogsbrynet från fönstret som gör hennes minnen klara ännu efter alla dessa år.
Sonen Ingmar Mattsson är med vid vårt besök.
– Hon minns ofta bättre än jag, påstår han.
Tio barn
Av de tio barnen är två avlidna i dag. De flesta andra börjar också bli till åren, bara två är kvar i yrkeslivet, de övriga är pensionerade. Antalet barnbarn är 26 och antalet barnbarnsbarn inte mindre än 52.
Katarina är född på Germundö gård i Saltvik, där hennes far var arrendator. Familjen flyttade en tid till Lemland, men när fadern dog gick flyttlasset tillbaka till Saltvik.
I ungdomsåren var hon biträde på Geta mejeri och utbildade sig till mejerska i Gamla Karleby. Hon arbetade i Lemland, men flyttade med maken Uno Mattsson till Hammarland Postad 1933. Uno körde lastbil. Katarina vikarierande på mejeriet och kokade i skolan och åt Ålandsbanken. Hon var ordförande i Marthaföreningen och satt med i kommunfullmäktige. Och så fostrade hon de tio barnen.
För sin fostrargärning har hon belönats med Marthamärket i guld och Finlands Vita kors.
Sedan fem år tillbaka bor hon på Hammargården.
Barnen bäst
Vad är det bästa i livet Katarina?
– Det är förstås barnen det.
Hon berättar om en tragisk olycka som bidrog till att hon miste en vuxen dotter.
Hur ska man leva för att bli så gammal och pigg?
– Jag var fetare förut, konstaterar hon glatt. Sill och potatis är bästa maten.
Vad tycker du om för mat numera?
– Det vet jag inte. Maten smakar inte som förut.
100 på 100-årskalas
Till födelsedagen ska det ställas till med släktkalas på Catharinagården. Över 100 personer, gamla och unga från när och fjärran, ska delta.
– Jag är med en stund i alla fall. Vi ska se hur länge jag orkar.
Någon annan uppvaktning vill hon inte ha. Men den som vill får gärna skicka ett gratulationskort.
– Sådana är det ju alltid roligt att få, säger Katarina med ett leende.
