Mannen som kan tala med motorer
Namn: Rolf Elof Krister Ljungdahl.
Född: Den 7 februari 1962 i Mariehamn.
Bor: I Jomala Gölby.
Yrke: Företagare, mekaniker.
Familj: Sambo Agneta Heinonen, fyra katter.
Födelsedag: Firar med öppet hus på lördag, den 11 februari, hemma på Postgårdsvägen 25, från klockan 17.00 och framåt.
För första gången har han åldersnoja. I dag fyller han gubbe på riktigt, med hästsvans, motoroljiga händer och allmänt killig stil.
– Jag sparar på håret så länge det växer…
En rockare och tv-kändis av stort Ålandsformat bjuder på pratstund i motorverkstadens lilla krypin-kontor. Han är lätt att ha att göras med, lugn och kul och pratig och omtänksam.
Mamma Margareta var konditor, pappa Rolf charkuterist, inte är det konstigt att lillpojken blev …. motormekaniker! Fast med ett brinnande intresse för matlagning.
Vinner
Jobbet på verkstaden på Gamla Godbyvägen kan en och annan gång fresta tålamodet när de gamla motorerna på inga villkor vill funka.
– Jag brukar prata med dem, motorerna alltså, berättar han. ”Ge dig! Du vet att jag vinner”, brukar jag säga. När det blir för svårt lägger jag ner och sparar jobbet till nästa dag. Det är spännande att se allt konstigt som kan krångla och är det ovanliga fel gäller det för mig att memorera dem, ifall något liknande dyker upp en annan gång.
Krister Ljungdahl har mer eller mindre rykte om sig att kunna åstadkomma underverk i verkstaden.
Han säljer fyrhjulingar därtill, på löpande band. De har blivit rysligt populära de senaste åren.
”Sketagott”
För andra som inte har krånglande motorer är det som tv-kock Krister gjort sig känd i tv-serien ”Halv åtta hos mig”. Det var han som sa ”Sketagott”.
– Jag bara kläckte det ut mig en gång och så triggade tv-teamet mig att göra det till min grej. Men det låter ju inte så bra egentligen.
Han säger sig ha suttit med skämskudden i soffan när det var dags för sändning, men småningom accepterat att allt blev som det blev och var hyggligt nöjd sin egen insats.
Men när han berättar om arbetssättet vid inspelningen är det i stället en och annan journalist som behöver skämskudde.
– Jag svarade på en fråga med en stor suck. Den klipptes bort och lades sedan in i ett hela annat sammanhang. Sånt blir man ju förvånad över att se.
Proffsiga
I dag säger han sig inte riktigt ha fattat vad han gav sig in på när han ställde upp för tv:n. Det var inspelning från åtta på morgnarna till halv tre på nätterna under en hel vecka. Det blev 7,5 timmar film som sedan klipptes ner till 18 minuter.
– Men visst blev resultatet bra. De var himla proffsiga.
Inköpet av matvarorna stod tv:n för och vinsten fick deltagarna dela på, men något honorar i övrigt var det aldrig tal om.
– Jag ville träffa Helge Skog, men han var ju aldrig här. I stället fick vi lära oss att svara på hans frågor, som ännu inte var ställda, genom att lägga ordföljden på ett visst sätt. Det var många rätt komplicerade regler.
Glömde grädden
Gänget hade helt klart kul. Men nej, ingen var berusad.
– Vi blev rätt uppspelta med tiden och kameran var på när vi inte visste om det.
Hur var det med det där ”smakerna gifter sig” då?
– Man kan säga att vi blev provocerade att säga det. Och så skulle vi prata om hur maten såg ut på tallriken, en timme kunde man hålla på och babbla om hur maten såg ut på tallriken. Man var rätt mör efter de där dagarna. det behövdes ingen vaggvisa till natten efter det…
Ännu i dag harmar det honom en aning att han glömde grädden i hummersoppan.
Helgkock
Till vardags är Krister helgkock. Det blir snabba ryck med maten i veckorna, som regel drar han tillbaka till verkstaden efter maten. Till helgen ska det ätas fint och då är det han som testar recept och jobbar på att få fram goda smaker.
– Mest av allt gillar jag vanlig mat, Leif Mannerströms recept gillar jag.
Sambon Agneta från Jomala Gölby träffade Mariehamnkillen Krister när han bodde i Stockholm och hon bodde i Malmö. De möttes första gången på Arken. Året var 1992.
Snart började renoveringsarbetet av hennes barndomshem Berggårds i Gölby.
– Usch, vilken jobb det blev, till slut ville man bara bli färdig med allt. Beslutsångesten var svår många gånger.
2010 var det äntligen dags för inflyttning.
Barnslig
Semestrarna ägnar han helst åt att ”sätta det roliga mellan benen” det vill säga fara iväg på motorcykeln. Snart sagt hela Europa har han besökt.
– Man förstår när man kommer ut i världen hur bra vi har det här hemma. Jag retar upp mig på alla utsläpp, på att miljön hanteras på ovarsamt.
Två saker till retar han upp sig på.
– Det är djurplågeri och besserwissrar, slår han fast.
Över lag gnälls det för mycket på petitesser, menar han. Har man mat och hyran betald kan man vara nöjd. Får man höra en och annan låt med känsla därtill, så mycket bättre.
– Okej, att jag blir 50, men jag är nog rätt barnslig ändå, innerst inne.
