DELA

Lotterivinst förde Håkan till Åland

Fakta / Håkan Skogsjö 50 år

Namn: Lars Håkan Skogsjö.
Född: den 11 november 1958 i Mölndal, nära Göteborg.
Bor: i Mariehamn.
Yrke: journalist och författare.
Familj: sambo Helena Blomqvist.
Födelsedagen: firas i arbetets tecken, kanske blir det någon mindre fest för inbjudna.
Håkan Skogsjö är en av dem som verkligen trängt långt ner i den åländska folksjälen. Hans släktkrönikor över kommun från kommun har gett honom verkliga insikter i alla våra Mattssöners och Karlssöners liv och leverne som torpare och pigor en gång i tiden. Frågan är om han inte är den som mest av alla har kunskaper om vårt landskap och dess folk.
Ändå – han är rikssvensk och hamnade på Åland av en slump. Eller var det ödet? Det demilitariserade landskapets alla släktled bara väntade på att bli omskrivna av denne vapenvägrare och inbitne släktforskare.


Drog lott
Håkan gick på Journalisthögskolan i Göteborg och Radio Åland, som det hette på den tiden, var en populär praktikplats.
– Systemet var lite konstigt,berättar han. Men om någon hade önskat en plats som enda förstahandsval så fick han eller hon den. Nu var vi tre som ville till Åland i en första provomgång. Så vi kom överens om att dra lott. Jag vann! Jag fick praktisera på Åland hösten 1986. Och nu sitter jag här!


Många förfäder
Redan i tolv- trettonårsåldern började han intressera sig för släktforskning.
Att många ålänningar härstammar från släkten Klingspor på Träsk i Sund och därmed också från en bror till den Heliga Birgitta, nämner han mest som i förbigående
– Tio generationer bakåt har var och en av oss 1.024 förfäder. Man brukar räkna tre generationer per hundra år. Så, visst blir det en och annan kunglighet som finns med bland alla dessa förfäder.


Holger visar släkt
Att Håkans egen egen mormors mormor föddes på Åland, men flyttade till Stockholm 1850, visste han långt innan han satte sin fot på radiostationen här.
– Att man vill veta lite om ens förfäders geografiska och sociala ursprung är förståeligt. Man ser ju hur viktigt det är med adopterade att få veta vilka som var deras biologiska föräldrar. Men själv är jag egentligen mest intresserad av själva forskningen.
Dataprogrammet Holger är han med och utvecklar. Det är också det släktforskarprogram han använder i sin egen forskning. Programmet ger många möjligheter. Det går till och med – i vissa fall – att slå in två namn och vips få fram hur långt ifrån varandra de är släkt.


Vapenfritt
Håkan är enda barnet till en inköpschef och en kamrer.
– I skolan? Jag var en total medelmåtta. Jag var nog ganska lat.
I unga är prövade han på en del ströjobb och han gjorde vapenfri tjänst på Runverket, en avdelning inom Riksantikvarieämbetet som hade hand om vården av Sveriges runstenar.
Efter praktikplatsen på Åland blev det vikariat och frilansande för radon och sedan första och enda anställningen hittills i livet – den vid Nya Åland, 1989 till 1994.
– Jag tyckte fem år räckte. Jag ville göra något annat.


Släktkrönikor
Släktforskarintresset var redan stort och tog tid. Författandet utvecklades med åren.
”Skotten i Tornvillan”, en tecknad serie om Ålands historia för ungdomar, som utkom 1997, blev ett omtyckt verk.
Kommunböckerna, med underrubriken ”Familjer och gårdar”, började utges bok för bok, med början 1995 med Lumparlandsboken. Sedan har de kommit med två års mellanrum; Kumlinge, Brändö, Vårdö, Sund, Lemland och Saltvik.


Mycket jobb
Boken om Sottunga skriven av Björn Rönnlöf ingår också i serien.
– I början trodde jag det skulle bli omöjligt att gå igenom alla åländska kommuner, att jag snart skulle tröttna, men nu är jag en bit på väg. Bara Saltvik tog mig två år med heltidsarbete och att kartlägga mariehamnarnas historia blir fasansfullt mycket jobb. Jag är osäker på om jag mäktar med stan. Om jag fortsätter så är allt klart år 2025 och då är jag absolut mogen för pension.


Fel i kyrkboken
Nästa kommunbok blir Föglö, som utkommer hösten 2009. Sedan söker han sig sakta västerut mot Geta och Finström.
Rent praktiskt innebär arbetet att han sitter framför datorn största delen av dagarna. Han läser mikrofilmer beställda från riksarkivet i Helsingfors. Det är kyrkböcker, skattelängder, bouppteckningar, kartmaterial och i viss mån rättegångsmaterial och lokaltidningar.
– Visst blir det ändå fel ibland. Man måste bestämma sig för vad som är värt mycket arbete. Att släktskapet är korrekt är väsentligt, men om det står olika dödsdatum på gravstenen och kyrkboken kan man anta att det är felskrivet i kyrkboken. Det förekommer nu och då.


Nöjda ihop
Det var i samband med EU-omröstningen 1994 som den ivrige radioreportern Håkan ringde en viss partisekreterare för centern vid namn Helena Blomqvist.
– Hon gav riktigt bra svar, tyckte jag. Sedan råkade vi träffa varandra i Ålandsfärjans taxfreebutik och ja, på den vägen är det.
Paret har köpt det gamla skärgårdsstället Härdal på Föglö Nötö och där idkar Håkan kroppsarbete genom att röja sly.
– Man känner riktigt dagen efter att musklerna fått jobba. Men att röra på kroppen bara för att motionera skulle aldrig falla mig in.


På gång
Födelsedagen går i arbetets tecken.
Tre böcker jobbar han med som allra mest ilsket. Alla ska ut före jul.
Det är en ny del av ”Det åländska folkets historia”, över 1800-talet. Det är en åländsk flora tillsammans med makarna och botanikerna Eeva och Carl-Adam Hæggström samt en bok med färgbilder från Södertälje från 1950- och 60-talen .


Och så svansen…
När vi har chansen måste vi få fråga:
Varför hästsvans?
– Egentligen har jag inte funderat så mycket på det. Jag har alltid haft långt hår och jag är nog för mager för att vara korthårig. Det blir inte snyggt. Svansen påminner kanske lite om 1700-talet. Männens frisyrer var snygga då.
Jaha. Det är Håkan, det. Tillsammans med det lilla guldhjärtat som blänker i halsgropen ikapp med Slemmerns glitter kan vi bara konstatera att styrelsemedlemmen blir 50. Han arbetar. Några av livets pusselbitar ligger där de ligger.
Grattis!

TEXT & FOTO:


KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax