Löparen med benkoll på kroppen
Lars-Erik Åkerblom fyller 50 år
Namn: Lars-Erik ”Ådan” Åkerblom.
Född: Den 28 augusti 1960 i Mariehamn.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Fysioterapeut.
Familj: Hustrun Anne-Lie och barnen Alice och Oscar.
Födelsedagen: Firas hemma den 28 augusti med öppet hus från klockan 15.00.
Lars-Erik Åkerblom, eller ”Ådan” som han kallades i sin ungdom, tar emot mig på sitt rum på Medimar i Mariehamn. När Medimar startades 1991 handplockades Lars-Erik till verksamheten. År 1996 köpte han in sig som delägare. Och verksamheten växer fortfarande: I mars står nya lokaler klara ute på Möckelö.
– Det känns otroligt kul att våra satsningar gett resultat och att jag fått följa utvecklingen från början. Vi känner oss stolta över vad vi arbetat fram.
Finns det några nackdelar med att arbeta inom ett stort företag?
– Tvärtom, bara fördelar! Vi har en stor kompetensblandning med läkare, sköterskor och terapeuter under samma tak. Kör vi fast kan vi ta hjälp av varandra. Under semestertider är det också lätt att föra över patienter och få schemat att gå ihop.
Lars-Erik växte upp på Klinten i Mariehamn. Som ung var han mycket aktiv och började tidigt med idrott av olika slag.
– Vi hade inga datorer på den tiden, om man säger så. Jag började spela fotboll som tolvåring och på vintrarna skidade jag till skolan i Strandnäs. När jag var tio år gammal brukade jag springa runt huset hemma och tvingade mamma och pappa att ta tid. Jag ville hela tiden springa snabbare och rusade på tills jag var helt slutkörd.
Från fotboll till löpning
Lars-Erik började spela fotboll i Jomala IK och blev senare uttagen till IFK Mariehamn. Som 15-åring åkte han på granskningsläger till landslaget.
– Därifrån ledde fotbollskarriären inte vidare. Jag sprang redan väldigt mycket så istället började jag satsa mer på det. Jag hamnade i Allan Korpis löparstall där tillsammans med Kaj Backas och Denny Eriksson. Tillsammans tog vi bland annat guld i terräng-FM 1975.
Förutom framgångarna i friidrotten uppskattade Lars-Åke umgänget.
– Vi var ett jäkla gäng. På den tiden fanns det mycket fler löpare och löpningen som sådan hade en helt annan ställning än i dag. Finland var en stark löparnation.
1980 tog Lars-Erik en individuell bronsmedalj på 2000 meter hinder i ungdoms-FM. Därefter var det dags för ännu en ny bana: maratonlöpningen. När första åländska mästerskapen ordnades tog Lars-Erik hem guldet.
– På den tiden tränade jag mer eller mindre på heltid, tretton gånger i veckan. Tyvärr lät jag träningsprogrammet styra mer än vad kroppen klarade av. Det hela slutade med att jag skadade mig 1984 och fick operera knäet. Där tog också min löparkarrär slut.
Vårdar frontveteraner
Ett år efter knäskadan blev Lars-Erik färdigutbildad fysioterapeut.
– Jag gick sociala linjen på Yrkeshögskolan och funderade ett tag på att bli socionom. Med tiden kom jag fram till att det inte var något för mig. Idrotten låg naturligt nära till hands så jag sökte både till gymnastiklärare och fysioterapeut. Det blev det senare och jag har aldrig ångrat det valet.
Lars-Erik jobbade länge för IFK Mariehamn och i dag är han fystränare för Åland United. För fyra år sedan började han även att vårda frontveteraner.
– Den yngsta är 84 år och den äldsta drygt 90. De är så otroligt tacksamma och härliga att jobba med. Vi ska köra igång igen snart efter sommaruppehållet och jag kan knappt vänta!
Oroar sig för unga
Lars-Erik och jag talar lite generellt om människors kondition och fysik. Han påpekar att de äldre överlag blivit mycket aktivare: de går med stavar, styrketränar eller gör vattengymnastik. Ungdomarna är han däremot orolig för.
– För att skelettet ska utvecklas i tidig ålder är det hemskt viktigt att man rör på sig. När ungarna idag sitter i skolbänken hela dagen och framför datorn hela kvällen utvecklar de ingen som helst grundkondition. Vi är rädda för att det kommer att ske en stor ökning av förslitningsskador framöver, eftersom deras skelett är så underutvecklade.
Vad kan man göra åt det?
– Mera fysisk aktivitet i skolan är en del av lösningen. Helst skulle jag se att man dagligen hade lektionstid där ungdomarna fick röra på sig. Det behöver inte handla om sportutövning, bara man inte sitter stilla hela dagen.
Hur hälsosamt lever du själv? Har du några ovanor?
– Jag är väl ingen hälsofanatiker utan lever ganska normalt liv. En öl tar jag gärna, och hustrun lagar underbar mat så jag äter både mycket och gott.
Hustrun, Anne-Lie, är hemma från Västervik i Sverige. Där har familjen sitt sommarställe, som Lars-Erik beskriver som en riktig pärla.
– Vi brukar vara där större delen av semestern. Det ligger ut mot havet i ett riktigt fint läge.
Frigörande med löpning
Fast Lars-Erik inte längre springer på heltid är löpningen fortfarande en stor del av hans liv: En aktivitet som ger både avkoppling och kickar.
– För vissa är löpning en plåga, men för mig är det frigörande. Bäst är när man springer på våren, hör fåglarna som börjar sjunga och ser färgerna i naturen. Det är ett sätt att rensa tankarna. När jag studerade och körde fast i pluggandet inför en tenta var det bara att ta en runda och lufta tankarna.
Lyssnar du på musik när du springer?
– Nej. Nej nej, svarar han bestämt och fortsätter:
– Jag vill gärna komma nära naturen och hämta in allt jag ser, alla dofter och ljud. Då är musik bara störande.
