Karpar lär Annsofi Carpe diem
Namn: Edna Annsofi Margareta Joelsson, född Williams.
Född: den 17 november 1958 i Lumparland Krogstad.
Bor: i farmor och farfars hus Landers i samma by.
Yrke: primärsköterska, utbildad till undersköterska i Sverige.
Familj: maken Lennart, barnen Kristoffer, Madelene och Sebastian. Bara Sebastian bor kvar hemma.
Födelsedagen: firas med öppet hus på ungdomslokalen Furuborg på lördag den 15 november från klockan 18.00.
Höstsolen är på besök i Annsofi Joelssons trädgård.
– Carpe diem är en klyscha, ändå ligger det mycket i att man ska tänka på att njuta här och nu, säger hon och nyper i de orange ringblommorna på köksbordet. Jag hoppas att jag får mer förstånd småningom att kan ta det lite lugnare och njuta lite mer.
Hos farmor
Annsofi föddes in i en syskonskara bestående av inte mindre än åtta barn i ett hus helt nära, på andra sidan kullen.
Det blev så att flickan Annsofi fick stanna hos farmor Helen och farfar Timo när hon var i treårsåldern.
Farföräldrarna hade ett litet jordbruk och bland farföräldrar, föräldrar, syskon och alla djur växte hon upp.
Extra famn
Det var till farmors och farfars Landers hon återkom i vuxen ålder. Och farmor blev kvar i huset.
– Hon blev en extra famn för barnen som alltid var hemma och det var mycket värdefullt att ha henne hemma hos oss, också därför att Lennart ofta var på resa och det gav mig lite mer frihet när barnen var små.
Ända fram till några veckor före sin död 1997 kunde farmodern bo kvar där hemma.
– Hon hjälpte till med barnens läxor och höll sig nog bra i form genom att vara behövd. En sådan ålderdom skulle man unna alla.
I Sverige
I ungdomens ystra dagar, som Annsofi uttrycker det, träffade hon Lennart från Jomala Möckelö. De förlovade sig och flyttade till Stockholm där de stannade i 4,5 år. Båda utbildade sig under dessa år. Hon blev undersköterska.
– Jag längtade hem hela tiden.
1980 kom de båda tillbaka till Åland och de gifte sig ett par år efteråt. De köpte och flyttade in i farmors hus – och ihop med farmor.
Ösa ur brunnen
Under tio års tid var Annsofi hemma med barnen.
Hennes yrkesarbete har hela tiden inneburit umgänge med åldringar.
– Det är så givande att umgås med de gamla och visst ska man ge sig tid att prata med dem och lyssna noga. De har ett helt liv att gräva ur – jag brukar kalla det för att ösa ur brunnen.
Numera arbetar Annsofi med åldringsvården i kommunen. Hon har med sina kolleger sin station vid Kapellhagens omsorgsboende och beger sig också ut till ett tiotal äldre som bor kvar i sina hem.
Politisk aktiv
En gång i tiden valde hon centerkvinnorna. Numera är det ”bara” centern.
– Jag har absolut inte ångrat att jag engagerade mig politiskt. Det har gett mig störrre förståelse för samhället och många nya insikter. Det är faktiskt roligt att få vara med, att vara en av dem som bestämmer, som det heter.
I mitten av 1980-talet kom hon med i kommunpolitiken. Numera är hon vice ordförande i fullmäktige, hon har varit med i centerns centralstyrelse under många år och hon är ordförande i landskapets kulturdelegation.
Majas syster
Redan i skolåren spelade Annsofi teater. I ungdomsföreningen i Furuborg fick hon vara med i en pjäs regisserad av Paul Lindman.
I filmen om Stormskärs Maja spelade hon Majas syster Greta.
– Visst var det roligt! Men det blev oerhört mycket väntande vid filminspelningen i Hammarland Skarpnåtö. Jag for hemifrån vid sju på morgonen och kom hem med taxi vid tiotiden om kvällen och resultatet blev kanske en minuts färdig film.
Många lumparlänningar var engagerade i filmen och ungdomarna skar till vass till ett tak på en stuga som var med i filmen.
Sommarteater
Numera är hon antagligen mera igenkänd som ”Greta-Lisa” på Pellas, en figur i Mirjam Öbergs pjäser.
– Greta-Lisa har jag liksom lärt känna genom åren. Hon är bestämd, ansvarsfull och lite girig. Det är inte att undra på, hennes man tar allt så lättvindigt.
Pellas sommarteater började 1999 med ”Räkenskapskalaset”. Sedan har det blivit lite olika roller.
– I somras var allt annorlunda när Kent Ekberg var regissör och vi flyttade runt 200 löklådor på scenen.
Några problem med åländska i föreställningarna har hon inte. Hon kan sin lumparländska. Det märks att hon står stadigt på den röda graniten.
– Traditioner är viktiga. De ger trygghet.
Från frön
Nu tycker hon det ska bli otroligt intressant att se vad barnen hittar på med sina liv. Kristoffer har pluggar marinbiologi i Lysekil, men läser numera till sjökapten, Madelene har gått på en teaterutbildning i Skara, men siktar nu på ett arbete inom missbrukarvården, medan Sebastian går på Ålands handelsläroverk.
Det är med barnen som trädgården, där hon helst driver upp plantorna från frön.
– Det är så spännande att se hur det växer. Att se hur något så litet kan växa till sig och bli så mycket mer!
Fotnot: Carpe diem är latin och betyder fånga dagen, men bör snarare tolkas som ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen. Källa: Wikipedia
